Välkommen till Mogens operasidor!

|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |

SPECIALARBETE

Komvux Kronborg

Mediekunskap 1:1 PyDi

Mogens H Andersson

2003-04-23

E post:mogens.a@telia.com

Arbetet -en tidnings uppgång och fall

"Hvem bland våra vakna arbetare har ej länge känt behofvet af en arbetartidning? Och huru många finnas ej Inom den frisinnade medelklassen, som med glädje skulle hälsa en verklig folktidning i Malmö?" Ur Axel Danielssons upprop I Arbetets provnummer 6.8.1887

1 Innehållsförteckning

2 Sammandrag (Abstracts)

3 Inledning

4 Frågeställningar

5 Metod och material

6 Kort historisk tillbakablick

6.1 Historisk tillbakablick 1945-

7 Konkursen

8 Nytt tidningsbolag och ny konkurs

9 Vilka erbjudande fick och vilka val gjorde Arbetets läsare?

9.1 Allmänhetens uppfattningar om Arbetets nedläggning

9.2 Vill prenumeranter och läsare ha tillbaka Arbetet?

10 Slutsatser

11 Avslutning

12 Litteraturförteckning

13 Tabeller ( tillförs vid ett senare tillfälle )

2 Sammandrag (Abstracts)

Den här rapporten handlar om nedläggningen av tidningen Arbetet. Den är skriven med utgångspunkt från min personliga saknad av tidningen I rapporten gör jag en kortfattad historisk resumé indelad i två block dels från starten av Arbetet till början av 1900-talet dels tiden efter andra världskrigets slut och framtill nedläggning av tidningen.

För att kunna besvara rapportens frågeställningar har jag använt mig av Syd-Som-undersökningen som publicerades under år 2001. Uppgift som har betydelse för rapporten och som inte finns i Syd-Som-undersökningen har jag hämtat ur Mediebarometer 2000 och 2001. Utöver den historiska genomgång visar jag i ett par kapitel orsaker som jag anser starkt har påverkat tidningens utveckling. I ett särskilt avsnitt har jag gjort i ordning sju olika tabeller som i sifferform redovisar och kompletterar det skrivna ordet.

Jag besvarar de olika frågeställningarna kring vad som hände med Arbetets läsare och prenumeranter. Ett kort avsnitt visar jag också vilka aktuella planer det finns på att Arbetet skall kunna komma ut som en veckotidning.

Avslutningsvis redovisar jag några personliga reflektioner och slutsatser till varför tidningen till slut upphörde. Bland dessa slutsatser framhåller jag bland annat att tidningen trots en relativt stor upplaga ändå hela tiden förblev en andratidning inte minst tack vare att den var spridd på så många olika editioner. Dessutom antyder jag också att en annan orsak till tidningens svårigheter finns att söka i att tidningsledningen vid flera tillfällen lagt ner mycket tid på olika projekt vilka dessutom aldrig realiserades. Rapporten avslutas med en personlig förhoppning att tidningsprojektet "Efterarbetet" skall lyckas.

3 Inledning

Jag har alltid varit intresserad av att ta del av samhällsdebatten, inte minst beroende på att jag i mer än trettio år har varit facklig förtroendeman därav som ombudsman i mer än tjugo år. Att läsa morgontidningen har därför varit en naturlig vana som jag faktiskt har börjat dagen med. Fram till den 30 september år 2000 har tidningen Arbetet varit den tidning som jag vanligtvis läst först. Undantag har endast gällt i samband med att jag har varit på tjänsteresa eller haft semester på annan ort.

4 Frågeställningar

• Varför lades tidningen Arbetet ned?
• Vad innebär Arbetets nedläggning för utvecklingen av medievanorna och särskilt dagstidningsläsningen i Malmöregionen?
• Vilka tidningsval gjorde läsarna?
• Vilken betydelse har Internet haft?

5 Metod och material

För att kunna besvara, belysa och analysera frågeställningarna kommer jag att använda mig av Skåneundersökningen våren 2001 , Syd-Som, vilken utfördes av Dagspresskollegiet vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs Universitet och under medverkan av SOM-INSTITUTET

Jag har valt att avgränsa beskrivningen av tidningens historia till dels ett kortfattat avsnitt från starttidpunkten år 1887 och fram till början av 1900-talet dels tiden efter andra världskrigets slut, 1945 och fram till Arbetets nedläggning. Arbetets betydelse för den politiska opinionsbildningen kommer inte att behandlas i denna rapport

6. Kort historisk tillbakablick

Tidningen Arbetet startades av Axel Danielsson år 1887. Detta var dock inte den första socialistiska tidning som hade startats i Malmö. Mäster Palm hade några år tidigare startat tidningen Folkviljan. Den tidningen lades dock ner efter några år. Detta skedde i samband med att Palm flyttade till Stockholm där han senare startade Social-Demokraten. Till historien hör att Axel Danielsson försökte att bli den tidningens redaktör men förlorade kampen då Hjalmar Branting fick jobbet. Efter att ha förlorat kampen om redaktörskapet för tidningen flyttade Danielsson till Malmö. Där startade han den tidning som sedermera blev Arbetet.

Till sin hjälp fick han en grundplåt på 1 000 kr från lokala fackföreningar. Tidningen hade prenumeranter såväl i Göteborg som i Stockholm. Dessa fick sin tidning genom att den skickades med nattåget till respektive stad. Inget tryckeri i Malmö var beredd att trycka tidningen varför det skedde i Köpenhamn. Tidningen kostade i starten 10 öre och en årsprenumeration fick man för fyra kr. Till början kom tidningen ut en gång i veckan. Efter ett halvår började tidningen ges ut med två nummer i veckan. Från 1890 blev Arbetet en daglig tidning. Vid den här tiden fanns det dessutom sex andra dagliga tidningar i Malmö, däribland Sydsvenska Dagbladet Snällposten och Skånska Dagbladet. år 1905 var Skånska Dagbladet största tidning i Malmö med en daglig upplaga på 60 000 exemplar. Näst störst med 19 800 exemplar var Arbetet och minst med 6 000 var Sydsvenska Dagbladet Snällposten, SDS.

6.1 Historisk tillbakablick 1945 -

Samma år startades också en söndagstidning, vilken ersatte Arbetets Söndagsläsning. Under 1948 diskuterades livligt om man skulle göra om tidningen till en sjudagarsmorgontidning och en eftermiddagstidning som skulle komma ut sex dagar i veckan. Något beslut i frågan fattades dock inte utan det skulle dröja ända fram till 1962 innan tidningen fattade beslut. Arbetet var den enda av arbetarrörelsens storstadstidningar som i slutet av 1950-talet inte var beroende av LO:s tidningsfond. Tidningens kapital uppgick till 1½ miljon. Arbetet hade tunga investeringar bakom sig. I början av 1940-talet flyttade de till nya fastigheter. Under 1950-talet rustades tekniken upp och en ny tidningspress köptes in. Men man fortsatte som eftermiddagstidning.

Vid årsskiftet 1957-58 fick Arbetet ta över Ystadtidningen AURORAS 4 400 och Kristianstads Läns-Demokratens 3 300 prenumeranter och samtidigt lova att förstärka sin bevakning i dessa områden. Detta ledde till att Arbetet ökade upplagan från 47 100 till 53 100.

Vid MT/Morgon-Tidningens nedläggning 1958 blev Arbetet den största socialdemokratiska morgontidning. Arbetet betraktades som partiets officiella organ, vilket bidrog till att tidningen hade svårt att nå läsare utanför arbetarrörelsens led. Tidningen ansågs också tråkig, vilket tillsammans med partibundenheten även internt gav den öknamnet "Pravda" .

Arbetet har under årens lopp haft många chefredaktörer. Från 1944 - 1957 var Gösta Netzén liksom företrädaren Allan Vougt slutade han för att bli statsråd och sedermera landshövding.

Först med Frans Nilsson fick tidningen från 1961, en chefredaktör, som visserligen var starkt politiskt engagerad i och trogen det socialdemokratiska partiet, men som på ett helt annat sätt än sina föregångare engagerade sig i tidningens dagliga skötsel.

Ett första led i Arbetets modernisering var att göra den till en morgontidning. Sommaren 1962 lades utgivningen om på försök. Detta försök blev definitivt i september samma år.

I september 1965 gick Helsingborgstidningen "Nyheterna", f.d. Skånska Socialdemokraten upp i Arbetet. Upplagan steg till 85 000. Tidningens totalupplaga uppgick till över 100 000 när Ny Tids abonnenter överfördes till Arbetets nystartade västsvenska edition. Vid det här laget skiljde det bara 600 exemplar från att passera Sydsvenska Dagbladet i totalupplaga. I Malmö dominerade dock SDS då närmare hälften av hushållen hade den tidningen.

Efter Stockholmstidningen nedläggning 1966 var nu Arbetet att betrakta som partiets huvudorgan vid sidan av Aftonbladet. Nu började tidningsledningen i Malmö planera för att öppna en redaktion i Stockholm, vilket också gjordes. Det blev dock ingen framgång. Man fortsatte att planera för nya framstötar. Bland annat fördes diskussioner med olika socialdemokratiska tidningar i södra Sverige om att Arbetet skulle ta över tryckningen av dessa. Detta skulle i isåfall innebära att man behövde köpa en ny tidningspress. 1969 installerades en offsetpress, med vilken tidningen var först med i Europa. Av samarbetsplanerna blev det dock inget utan det rann s.a.s. ut i sanden. Efter den kraftiga ökningen av upplagan började tidningsledningen planera för att Arbetet och dess tryckeri skulle bli navet i ett stort socialdemokratiskt tidningsimperium. Inte heller dessa planer blev till något. Det måste ha tagit mycket tid från tidningsledningen och deras egentliga skötsel av tidningen.

Vid relanseringen i början av 1983 delades Arbetet i två delar, en lokal del i fullformat och en allmän del i tabloidformat. På hösten samma år gjordes lokalsektioner för fem delområden i Skåne. Totalupplagan - inkl den västsvenska editionen blev till och med större än SDS. Framgången ledde dock inte till att fler annonsörer valde Arbetet som annonsorgan. SDS var fortfarande största tidning i Malmö och det var detta som lockade annonsörerna framförallt på riksnivå.

7 KONKURSEN

I mitten av 1980-talet överfördes de lokala fackföreningarnas aktier i Arbetet till A-pressens AB. För att kunna uppfylla A-pressens avkastningskrav på sina dotterföretag, vilket ju Arbetet, hade blivit, anställdes den kände företagsdoktorn Ulf af Trolle som konsult. Ett rationaliseringsprogram antogs vilket innebar att tidningen skulle minska arbetsstyrkan med åttiofem årsarbetare under en period av 18 månader.

A-pressens krav uppfylldes dock inte man nådde bara fram till ett mindre överskott. Arbetet lämnade dock koncernbidrag på totalt 37.3 miljoner kr under åren 1987-89. Dessutom en koncernavgift på mellan 12-15 miljoner kr under samma period. Under hela 1980-talet steg kostnadsnivån oavbrutet. Under samma tidsperiod fick tidningen presstöd med 668 miljoner kr. LO bidrog med 28 miljoner kr. Detta skapade onekligen ett beroende av bidrag och när konjunkturen åter vände nedåt blev det kris för tidningen,eftersom ingen ville skjuta till fler pengar.

år 1990 upphörde samarbetsavtalet med Skånska Dagbladet om den gemensamma tryckningen av söndagsbilagan samt annonssamarbetet i Sydpolen som samarbetet kallades för. Skånska Dagbladet förvärrade situationen för Arbetet genom att samtidigt påbörja annonssamarbete med SDS. Det blev förtroendekris när A-pressen tillsatte en ny VD i syfte att omorganisera Arbetet för att minska kostnaderna genom att begränsa chefredaktörens och redaktionens inflytande på tidningen. åtgärden ledde till att förtroendekris uppstod mellan koncernen och tidningen. Dåvarande chefredaktören Lars Engqvist utarbetade en plan vilken innebar att det skånska näringslivet skulle överta tidningen, men att arbetarrörelsen även fortsättningsvis skulle utse den politiska redaktören. Planen avvisades av Landsorganisationen (LO). Det blev inget överskott år 1990 utan tvärtom en mindre förlust på några miljoner. Detta underskott hade året efter vuxit till 26 miljoner kr. Under hösten 1991 förbättrade Arbetet sin hushållstäckning i Malmö samtidigt som SDS gick tillbaka. Detta gjorde dock inte att annonsörerna satsade på tidningen som annonsorgan.

Den 10 februari gick A-pressen i konkurs vilket innebar att Arbetet drogs med i konkursen.

8 NYTT TIDNINGSBOLAG OCH NY KONKURS

Ett nytt tidningsbolag bildades i rekordfart med hjälp av det skånska näringslivet, med bankdirektören och ordförande i MFF, Hans Cavalli-Björkman i spetsen. Den lokala arbetarrörelsen blev engagerad främst med hjälp av Handelsanställdas dåvarande förbundsordförande, Kenth Pettersson. Löften gavs att tidningen skulle utkomma i samma områden och omfattning som tidigare d v s allt skulle bli som vanligt.

Ett år senare började tidningsledningen att planera för ge ut en edition i Stockholm. En förutsättning var att man skulle ha annonssamverkan med Svenska Dagbladet. Det planerades för att Arbetet skulle nå en upplaga på 40 000 exemplar i huvudstaden. En annan viktig förutsättning för att projektet skulle lyckas var att annonsörerna kunde lockas att annonsera i tidningen eftersom de då kunde nå många genom att både Stockholm, Göteborg och Malmö ingick i området. Trots att man skulle få presstöd med 180 miljoner kronor realiserades aldrig planerna.

I början av 1995 tog styrelsen beslut om att koncentrera tidningen till kärnområdet Malmö/Lund samt att minska antalet editioner. Det gjordes en kraftfull satsning på utrymmet kring arbete och ekonomi bland annat infördes rosa affärsidor. Tidningen fick namnet Arbetet Nyheterna. Omläggningen blev dyr och fick till följd att tidningen åter tappade greppet om kostnaderna. Konjunkturförsvagningen ledde till lägre intäkter men kostnaderna fortsatte att stiga. Bland annat genom beslutet att ge ut Arbetet Väst sju dagar i veckan. Tidningen fick en tillfällig ökning av presstödet, men intäkterna fortsatte att sjunka och kostnaderna fortsatte att stiga. Alliansen med Helsingsborgs Dagblad sprack och annonssamarbetet med Metro/Skåne gav inte önskat resultat. Trots försök och genom att återta det ursprungliga namnet gick tidningen åter i konkurs den 21 augusti år 2000. Den 30 september samma år utkom sista numret av Arbetet. Efter nedläggningen av Arbetet är SDS största morgontidning i Malmö. På andra plats kommer Skånska Dagbladet. Metro ligger på tredje plats med en upplaga på 56 000 exemplar. Metro distribueras på eller i stora delar av Skåne bl a med hjälp av regiontrafiken i Skåne .

9 Vilka erbjudande fick och vilka val gjorde Arbetets läsare?

Tidningsbärarna erbjöd samtliga tidigare prenumeranter att de helt gratis fick välja en tidning i stället för Arbetet under en månad. Arbetets tidigare prenumeranter fick förmånliga erbjudande från både SDS och Skånska Dagbladet.

Resultatet av den första kampanjen blev att av Arbetets 42 000 hushåll i sydvästra Skåne så valde c:a 26 000 hushåll att anta gratiserbjudandet från antingen SDS eller SkD. Tidningen Metro, som är gratis, vidtog inga speciella åtgärder av olika skäl. Däremot ökade man sin upplaga något. Det är naturligtvis inte omöjligt att Metro trots skillnader i produkt ändå spelade en viktig roll. Kvällstidningarna däremot spelade endast en mycket marginell roll. Inte ens Kvällsposten, Malmös egen kvällstidning kunde notera någon framgång. Inte heller började läsarna i någon större utsträckning ta del av nyheter på Internet. Och inte heller började man läsa mer dagstidningar på arbetsplatsen. Nedläggningen av Arbetet har inte heller gjort att radionyheter och tittande på morgon-TV noterat någon större ökning. Det finns anledning att fråga sig varför: troligtvis ligger förklaringen i att man inte kan jämföra nyheter i pappersform och nyheter i etermedia. De är helt enkelt inte utbytbara. Att Internet inte blev ett verkligt alternativ för tidningens tidigare läsare och prenumeranter kan förklaras av att en stor del av läsekretsen bestod av äldre människor. Enligt Mediebarometern (2001) är morgontimmarna inte heller den tid man kopplar upp sig på "nätet".

När Tidningsbärarnas provmånad var över kom ytterligare erbjudande från de båda tidningarna. Vid årsskiftet 2000/2001 fick alla tidigare prenumeranter erbjudande att teckna provabonnemang i tre månader för under 100-lappen. Närmare 7 000 antog erbjudandet från SDS. Av dessa fanns 1800 kvar som prenumeranter ett år senare. Aktivitetskampanjen var möjlig eftersom tidningen hade fått köpa Arbetets prenumerantregister.

Skånska dagbladet valde framförallt att bearbeta de som antagit det första gratiserbjudandet. Dessa uppgick till 20 000 provabonnemang. Av dessa fanns mer än hälften kvar som prenumeranter ett år senare. Om man ställer frågan hur många som läser en morgontidning ett halvår senare efter nedläggningen av Arbetet så är det ungefär 15 procent som är utan tidning. Detta skall ställas mot att vid andra tidningsnedläggningar har den andelen uppgått till en tredjedel tidningslösa. Obs! Dock att det är skillnad på att prenumerera och läsa en tidning

När det gäller Metro så kan man betrakta den som en "övergångstidning". Och det går knappast att jämföra SDS, SkD och Metro på samma gång. En del tycker kanske att de kortfattade artiklarna som Metro använder sig av inte är tillräckligt omfattande. Dessutom går det inte att få tidningen i brevlådan utan man är nästan tvingad att använda kollektivtrafiken eller åtminstone vara i närheten av större hållplatser för att man skall kunna få tag på Metro. Se tabell 8 på sidan 18.

9.1 Allmänhetens uppfattningar om Arbetets nedläggning

Det finns naturligtvis flera faktorer som har betydelse. Till de viktigaste hör att upplagan minskade; att bidragsgivarna inte ville skjuta till mer pengar, varken lokalt eller centralt; att annonsörerna inte ville annonsera i tre tidningar på samma ort. Det fick till konsekvens att de valde den tidning som var marknadsledande, nämligen SDS.

Hur uppfattade allmänheten i Malmö och särskilt läsare av Arbetet orsaken? I huvudsak kan man säga att allmänheten ansåg att det var det socialdemokratiska partiet, LO och annonsörerna som var största orsaker till nedläggningen. Andra orsaker som man anger är att tidningsledningen inte var kapabel att sköta ekonomin; att tidningen hade för få läsare. En annan viktig slutsats ligger i att man inte skyller på de övriga tidningarna och inte heller anser man att läsarna var otillräckligt engagerade i tidningen inte heller anser man att tidningen hade för dåligt innehåll. Att marknaden i Malmö inte skulle klara tre tidningar tror man inte heller på. Det är dock viktigt att påpeka att det finns stora skillnader i uppfattningar beroende på om man var prenumerant/läsare eller ej. (Se tabell 2 på sida 13)

9.2 Vill prenumeranter och läsare ha tillbaka Arbetet?

Av undersökningen framgår det att de olika läsargrupperna har ganska lika uppfattningar i de olika alternativen. T ex. ville nästan alla fortsätta prenumerationen om tidningen återuppstod. Om Arbetet blev en gratistidning som kom ut några dagar i veckan skulle mer än 85 procent av de tillfrågade fortsätta att läsa tidningen. En annan slutsats man kan dra är att intresset för att prenumerera minskar stadigt ju mindre antal dagar som tidningen kommer ut i veckan. Se vidare tabell 4 på sidan 15.

10 Slutsatser

Arbetet lades ner i en tid då medielandskapet genomgått mycket stora förändringar i Sverige, men också särskilt i Malmöregionen. Alltfler radiokanaler med ökad sändningstid hade tillkommit men även Internet och nyhetsrapportering från Danmarks radio- och TV-kanaler. Det finns naturligtvis flera förklaringar till att Arbetet som tidning upphörde. Av den enkätundersökningen som gjordes 2001 Syd-SOM så anger de tillfrågade tre huvudskäl :

• Socialdemokratiska partiet var ointresserad av att tidningen skulle överleva
• LO var ointresserad av att tidningen överlevde
• Att annonsörerna svek tidningen.

Högt upp på listan fanns också synpunkten att Arbetet hade för få läsare. I min rapport pekar jag också på följande skäl:

• Arbetet har sedan 1962 varit att betrakta som andratidning. Att vara andratidning innebär bl. a. att annonsörerna oftast väljer bort den tidningen. Utan annonser har en tidning inte stora möjligheter att överleva trots att den sedan 1971 erhåller presstöd från staten.
• Arbetet hade ytterligare ett problem nämligen att den var spridd på flera editioner. Detta innebär i sin tur att Arbetet trots en periodvis hög upplaga aldrig har nått upp till en täckningsnivå på mer än 30-35% i någon ort.
• Arbetet har under årens lopp övertagit prenumeranter från andra nedlagda socialdemokratiska tidningar på flera orter i Skåne men även i Västsverige . Detta har naturligtvis ställts krav på tidningen att den skulle klara bevakningen på dessa orter. Detta är jag övertygad om har kostat mycket pengar för tidningen och när de nya prenumeranterna uppfattade att tidningen inte kunde leva upp till deras förväntningar så övergick man till den ledande tidningen på orten.
• När man tar del av tidningens utveckling kan man inte undvika att konstatera att tidningsledningen ofta har ägnat sig åt planer och planering på att göra tidningen starkare och bättre på många olika orter. Kanske hade Arbetet funnits kvar i dag om man hade ägnat mer tid åt den dagliga skötseln och mindre tid på planerna på att göra den till den största socialdemokratiska tidningen i Sverige.

10.1

Den andra frågeställningen nämligen vilka konsekvenser har nedläggningen fått för utvecklingen av medievanorna I Malmö-regionen? Först måste man betänka att under-sökningen utfördes ett halvår efter nedläggningen. Detta innebär att det är vanskligt att dra några mer långtgående slutsatser. Det kan ändå konstateras att c.a 80% av de tidigare prenumeranterna och läsare av Arbetet antingen läser eller prenumererar på en annan tidning. De flesta läsarna valde att prenumerera på SDS även om Skånska Dagbladet under en övergångsperiod ökade mest. Metro´ s inverkan är svårare att uppskatta eftersom många prenumeranter också läste Metro till exempel när de var på väg till jobbet.

10.2

I dag snart tre år senare går det dock att konstatera att nedläggningen av Arbetet inte fick stora konsekvenser för tidningsmarknaden i Malmö. De flesta tidigare läsare och prenumeranter har i dag en annan tidning. I dag är SDS största tidningen i Malmö och vissa delar av Skåne. Detta tycker jag visar att den dagliga morgontidningen fortfarande har mycket stor betydelse än man trodde. Det är visserligen sant att många saknar Arbetet, men kanske inte i första hand för dess politiska innehåll. Att de tidigare läsarna inte i någon större utsträckning valde annat medium, för sin bevakning av såväl händelser på riksplanet och lokalplanet kan förmodligen bäst förklaras med att tidningens trogna läsare bestod i huvudsak av äldre personer. Dessutom visar olika undersökningar att läsarna är mycket intresserade av lokala nyheter. Dessa är svåra att få till exempel via Internet.

10.3

Vad slutligen gäller Internets påverkan så finns det inte något stöd att hämta från Syd-SOM-undersökningen. Från Mediebarometerns årliga undersökningar kan man dock konstatera att Internets påverkan inte är särskilt stor men att den växer i betydelse. Av Mediebarometerns undersökning år 2001 framgår det att 13 % av de tillfrågade läser dagstidningar på Internet. Vidare visar den att det fanns 26 dagstidningar på Internet år 2000, vilket innebär en ökning med 17 nättidningar från 1999.

11 Avslutning

Personligen kan jag säga att jag saknar Arbetet. Däremot kan jag inte påstå att jag saknar det lokala materialet i någon större utsträckning. Det viktiga för mig var att hålla mig a' jour med vad som hände i Sverige och ute i världen. Dessutom läste jag kulturnyheterna, främst recensioner från film- och teaterscenen.

När detta skrivs har det gått mer än tre år sedan sista numret av Arbetet kom ut. Sedan en tid tillbaka har man kunnat läsa EfterArbetet på "nätet". För en månad sedan bildades det en förening vars huvudsyfte är att verka för att Arbetet kommer ut som veckotidning. Enligt planerna skall detta ske hösten 2003. Tidningen kommer att i huvudsak bli en prenumerationstidning men den skall också kunna köpas som lösnummer på ett begränsat antal försäljningsställen.

I dag har den nya tidningen ca 2 800 som är intresserade att prenumerera, men det fattas fortfarande ett par tusen prenumeranter för att målet skall nås. Det är bara att hoppas att detta blir till verklighet, det skulle kännas bra om jag åtminstone en gång i veckan fick möjlighet att återknyta bekantskapen med en socialdemokratisk tidning.

11 Tabeller

12 Litteraturförteckning

EN VERKLIG FOLKTIDNING, Arbetet 1887 - 1962, En festskrift till 75-årsjubileet, redigerad av Alvar Alsterdal och Ove Sandell, Framtidens förlag, Malmö, 1962

MASSMEDIER -PRESS, RADIO & TV I FöRVANDLING, Stig Hadenius och Lennart Weibull, Sjunde helt omarbetade upplagan, Albert Bonniers förlag, Stockholm, 1999

DEN SVENSKA PRESSENS HISTORIA II, åren då allting hände (1830-1897) Dag Nordmark, Eric Johannesson och Birgit Petersson, Ekerlids förlag, Stockholm, 2001

DEN SVENSKA PRESSENS HISTORIA IV. Bland andra massmedier, (efter 1945) Lars-åke Engblom, Sverker Jonsson och Karl-Erik Gustafsson, Ekerlids förlag, Stockholm, 2002

EFTER ARBETET, SYNEN På NEDLäGGNINGEN OCH DESS KONSEKVENSER, Ingela Wadbring, Lennart Weibull & Annika Bergström (red) JMG, Institutionen för journalistik och masskommunikation, SOM-INSTITUTET, GöTEBORGS UNIVERSITET, 2002

Annonser

Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision