|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |
Musik: Richard Strauss Text: av Clemens Krauss och Richard Strauss.Uruppförande på 28 oktober 1942.
För att få tillgång till librettot måste du lägga upp ett konto och registrera dig på Registrera dig! Gratis i en månad
Läs mer Mer om Capriccio (IN English) Lyssna på finalen med Reneé Fleming
Premiär på Nationaltheater i München den 28 oktober 1942
| Roll | Rösttyp |
|---|---|
| Grevinnan Madeleine | sopran |
| Greven, hennes bror | baryton |
| Flamand,en musiker | tenor |
| Olivier,en poet | baryton |
| La Roche,teaterdirektören | bas |
| Skådespelerskan,Clairon | alt |
| Monsieur Taupe,sufflören | tenor |
| En italiensk sångerska | sopran |
| En italiensk sångare | tenor |
| överhovmästaren | bas |
| åtta tjänare | 4 tenorer och fyra basar |
Tid och plats: Ett slott utanför Paris vid den tid då Gluck inledde sin operareform ca 1775.
Kompositören Flamand och poeten Olivier betraktar den vackra unga grevinnan Madeleine medan hon hänfört lyssnar till den stråksextett Flamand har skrivit till hennes födelsedag nästa dag.Teaterdirektören La Roche sover i en fåtölj. De båda konstnärerna börjar diskutera vilken av konstarterna som gör djupast intryck på den unga grevinnan, föremålet för bådas förälskelse. Då musiken är slut vaknar La Roche och deltar i diskussionen, men han föredrar den folkligare konsten, t.ex Piccinnis operor.
På Madeleines födelsedag skall man uppföra en pjäs av Olivier som La Roche skall iscensätta. Huvudrollinnehavare är Oliviers forna älskarinna den vackra aktrisen Clairon som nu uppvaktas av Madeleines bror, greven. Han skall också medverka i pjäsen. Konstnärerna går in i den lilla teatern bredvid salongen varifrån syskonparet kommer, uppslukade av sin diskussion som även gäller om ordet eller musiken har den högsta rangen. Brodern erkänner utan vidare att han inte förstår sig på musik och Madeleine säger att hon inte riktigt kan skilja mellan musiken och musikern. Konstnärerna återvänder med Clairon, som har anlänt från Paris. Hon vill gärna höra den kärleksdikt som är det centrala i morgondagens pjäs. Grevinnan reciterar med stor bravur den sonett som Olivier har skrivit, varpå de går in teatersalongen för att ta itu med repetitionen.
Madeleine blir ensam kvar med Flamand och Olivier, som inte får vara med på repetitionen. Olivier klargör i eleganta ordalag för Madeleine attt sonetten i själva verket handlar om henne och deklamerar den hänfört, vänd mot henne. Även Flamand lyssnar betagen och grips av inspiration. Inom ett ögonblick har han satt musik till sonetten. Olivier blir förskräckt, också för att han känner att Flamand är en allvarlig medtävlare om Madeleines gunst, men då Flamand sjunger sonetten för henne grips Olivier av en annan sorts tvivel. Är sonetten nu hans eller Flamands? Madeleine är säker - den är hennes.
La Roche kallar in Olivier till repetitionen och Flamand är inte sen att utnyttja att han är ensam med grevinnan. Han kommer med en kärleksförklaring, och Madeleine lovar honom svar nästa förmiddag klockan elva i biblioteket.
Repetitionen i teatersalongen är över och artisterna kommer in för att inta sin choklad. La Roche låter en ung dansös uppträda för dem, och det blir en större diskussion då La Roche hävdar att musiken är underordnad dansen. Den gamla stridsfrågan om ord eller toner är det förnämsta dyker upp igen, och snart är alla inne i en hetsig debatt om opera.La Roche berättar om sina planer för morgondagens musikaliska underhållning och måste tåla många spydiga kommentarer, innan han till slut slår näven i bordet och försvarar den teatertradition han står för.
Hans åhörare grips av hans monolog, och Flamand och Olivier beslutar samarbeta om att skriva en opera för att bvisa för La Roche att de inte enbart är esteter. De dryftar olika mytologiska ämnen tills greven kommer med det orginella förslaget att de skall skriva en opera om dagens händelser. De blir eld och lågor och diskuterar redan på vägen ut genom dörren hur de skall gå tillväga.
Alla gäster återvänder till Paris, och Madeleine blir ensam kvar. Hovmästaren tänder ljusen och hon börjar fundera över vilket svar hon skall ge Flamand nästa förmiddag: Hon spelar igenom sonetten än en gång och går bort till spegeln för att be sin bild om råd. Hur skall operan sluta?Väljer du den ene mister du den andre. Förlorar man inte alltid när man vinner? Spegelbilden ger inget svar, och Madeleine går in till sin ensamma supé.Det finns ingen lösning.
Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision
Du kan du köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du gör ett köp på nedanstående länkar:
Adress:http://www.mogensoperasidor.se/capriccio0.htm