Musik: Jules Massenet. Text: Henri Cain efter Jacques LeLorrains pjäs Le chevalier de la Longue figure efter Cervantes roman. Uruppförande: Monte Carlo, Theatre du Casino 19 februari 1910. Svensk premiär: Stockholm, SMDE (Göta Lejon 9 mars 1983.
Don Quichotte och hans tjänare Sancho rider in på torget i en liten stad där den sköna Dulcinée bor. De följs av tiggare. På kvällen sjunger don Quichotte En serenad nedanför den skönas fönster, vilket retar upp hennes älskare. Dulcinée förhindrar en duell och lovar att älska don Quichotte om han skaffar tillbaka ett halssmycke som hon har blivit bestulen på.
På vägen ut för att hitta rövarna som har stulit smycket råkar don Quichotte i strid med en här av väderkvarnar och när han är framme vid rövarlägret blir han genast tillfångatagen.
Hans höviska uppträdande imopnerar så på rövarna att de ger honom smycket. Han kan alltså återvända till Dulcinée.
Dulcinéee blir överlycklig, men då don Quichotte ber henne gifta sig med honom måste hon rörd säga nej tack och avslöja sitt verkliga yrke.
Don Quichotte ligger för döden och ser i sin förvirring den ouppnåeliga Dulcinée, som han sänder en sista hälsning medan Sancho fäller äkta tårar över förlusten av sin herre, som fört honom in i drömmarnas rike.