Drottningholmsteatern, belägen på Lovön i Mälaren väster om Stockholm, en av världens få bevarade teatrar från 1700-talet. Teatern vilar på resterna av en äldre teaterbyggnad, förstörd vid brand 1762. Den byggdes på uppdrag av drottning Lovisa Ulrika, ritades av Carl Fredrik Adelcrantz och stod färdig 1766. Salongens dekorativa interiör är målad och gjord i stuck, papier-maché och måleri. Bygnaden kompletterades 1791 med bl a en foajé. Scenen är med sina tjugo meter en av landets djupaste. Dess maskineri tillåter upprepade snabba scenväxlingar inför öppen ridå. Här finns rörliga vågor, falluckor, ljusmaskineri samt vind- och åskapparater.
Under åren 1777 till Gustav III:s död 1792 hade operan en storhetstid med utländska och gustavianska operor, opera-comique, franskklassiska dramer och pantominbalett. Den följande stagnationen av svenskt teaterliv innebar att teatern glömdes bort och den kom att utnyttjas som magasin under hela 1800-talet. Genom teater- och litteraturvetaren Agne Beijers insats återställdes teatern på 20-talet i ursprungligt skick. Scenmaskineriet fick nya rep, vaxljusen ersattes med elektriska ljus. Samlingen av femton kompletta originaldekorationer och tjugo ofullständiga har kopierats, vilket tillåter att teatern används, låt vara med viss restriktivitet. Salongen har 454 platser. Första föreställningen i den renoverade teatern ägde rum den 19 augusti 1922.
Föreställningsverksamheten har speciellt efter andra världskriget utökats och teatern har världsrykte för sina sommarföreställningar med Haydn, Händel, Gluck och Mozart på repertoaren. Äldre svenska verk har rekonstruerats och framförts, t. ex Voglers Gustaf Adolf och Ebba Brahe och Haeffners Elektra. Man har också rekonstruerat balettverk från 1700-talet och man musicerar i Drottningholms barockensemble på autentiska instrument. Operan i Stockholm gästspelar vid sidan av Drottningholmsteaterns egna föreställningar, som också visats i TV. Gustaf Hilleström var konstnärlig ledare 1946-57, Bertil Bokstedt 1968-79, Arnold Östman 1980-92 och Elisabeth Söderström mellan 1993-98. Idag är Mark Tatlow chef för slottsteatern
Om teaterhuset från Drottningholms slottsteaters hemsida
Drottningholms Slottsteater uppfördes 1766 för drottning Lovisa Ulrika. Byggnaden gömmer en lekfull interiör. I salongen finns målade marmoreringar, konsoler i papier maché och pilastrar av gips. Scenen har ett genialt maskineri, helt i trä, som än idag drivs för hand. Gångspel, valsar, trummor, block, rep och motvikter får det stora maskineriet att arbeta. Det finns ett trettiotal scenbilder bevarade - en kulissvärld anpassad till 1700-talets repertoar.
Teaterns första glansperiod inleddes 1777 av Gustaf III. Med hjälp av skådespelare som Monvel, kompositörer som Naumann och Kraus, balettmästaren Gallodier och arkitekten Desprez skapade han en svensk teater- och operakonst på Drottningholm. Här spelades också Glucks senaste operor, fransk opéra comique och pantomimbaletter fram till Gustaf III:s död 1792. Därefter föll teaterbyggnaden i glömska.
1921 klev litteraturhistorikern Agne Beijer in genom dörren och fann den unika teatern orörd sedan 1700-talets slut. Efter byte av rep i maskineriet, installation av elektriskt ljus och varsam rengöring öppnades teatern igen. Under 1920- och 30-talen gavs divertissement och changements à vue, scenbyten inför öppen ridå, för att visa upp den återigen glansfulla teatern.
I modern tid bjuder den årliga operafestivalen sommartid på nya produktioner av 16- och 1700-talsopera och lockar publik från hela världen. Sedan 1979 spelar teaterns orkester på autentiska instrument. Nu framförs främst verk av Haydn, Händel, Gluck och Mozart, under senare tid även Rameau och 2007-2009 Monteverdis tre operor.
Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision