Musik: Richard Strauss. Text: Joseph Gregor efter Calderóns La redencion de Breda.
Uruppförande: Nationaltheater i München 24 juli 1938.
| Roller | Röster |
|---|---|
| Den belägrade stadens kommendant | baryton |
| Maria, hans hustru | sopran |
| Den vakthavande officeren | bas |
| Skytten | tenor |
| Konstapeln | baryton |
| Musketeraren,frontofficeren,hornblåsaren | bas |
| Mannen från Piemonte | tenor |
| Holsteinaren, belägringsarméns överbefälhavare | bas |
| Borgmästaren | tenor |
| Prelaten | baryton |
| En kvinna ur folket | sopran |
| Deputerade, soldater, folk | kör |
Tid och plats:
Det är dagen för undertecknandet av westfaliska freden 1648, men i det belägrade Breda vet man ingenting om det nära förestående fredsslutet.Kommendanten har just fått order att hålla ut till sista man och ämnar lyda, trots att hans män beskyller honom för att vara mördare. Han beslutar att de belägrade skall hålla ut till middagstid och sedan öppna stadens portar, men dessförinnan skall krut placeras under citadellet så att alltsammans springer i luften när fienden gör sitt intåg. Han råder sin hustru Maria att fly eftersom alla i citadellet är dödsdömda. Hon vill dock under inga omständigheter lämna sin man, och kommendanten ger tecken till att luntan skall tändas. I samma sekund faller ett kanonskott. Kommendanten ändrar åsikt, släcker luntan och vill möta fienden med svärd i hand. Men inga fiender kommer utan i stället börjar kyrkklockorna ringa för första gången på 30 år: kriget är slut.Maria känner genast en ny tid är på väg, men soldaterna är klentrogna och kommendanten tror att det är en krigslist. Då fiendens befälhavare kommer in i citadellet med sina soldater, prydda med blommor, begär han att få träffa kommendanten tror fortfarande inte på fredsbudskapet utan vill strida med honom. Först när Maria kastar sig emellan går det att övertyga kommendanten om att hat och strid har avlösts av kärlek och broderskap. De båda krigarna omfamnar varandra och soldaterna stämmer upp en hymn till fred och frihet.