Musik: Benjamin Britten. Text: William Plomer efter Lytton Stracheys Elizabeth and Essex.
Uruppförande: London, Covent Garden 8 juni 1983.
| Roller | Röster |
|---|---|
| Charles Blount | baryton |
| Frances | mezzosopran |
| Henry Cuffe | baryton |
| Penelope | sopran |
| Queen Elisabeth 1 | sopran |
| Robert Deveraux | tenor |
| Sir Robert Cecil | baryton |
| Sir Walter Raleigh | baryton |
Earlen av Essex är svartsjuk på lord Montjoy som har vunnit ett tornerspel. Han utmanar honom men drottning Elizabeth hejdar striden och befaller dem att försonas. Elizabeth betonar inför sin minister Robert Cecil att hon inte ämnar gifta sig. Just då kommer Essex in. Hon ber honom sjunga, och han anhåller om tillstånd att bege sig till Irland där han vill bekämpa hennes fiender.
Drottningen är på resa i sitt rike och tas emot med ett maskspel i Norwich. Essex syster lady Penelope Rich träffar sin älskade, Montjoy, i trädgården till Essex hus. De hör Essex berätta för sin hustru Frances om svårigheterna i samband med hans utnämning till ledare för fälttåget på Irland.
På en bal i Whitehall förödmjukar drottningen Frances, som hon betraktar som sin rival, och utser Essex at leda kampen mot de irländska upprorsmännen.
Essex lider nederlag på Irland och är så ivrig att få företräde för drottningen för att ursäkta sig att han rusar in innan hon har hunnit få på sig peruken. Hon anklagar honom för högförräderi och följer Cecils råd att låta bevaka honom. Rådet dömer Essex till döden, men drottningen tvekar att skriva under domen. Både Frances och lady Penelope kommer med böneskrifter till drottningen, men eftersom lady Penelope inte är tillräckligt ödmjuk får hennes vädjan motsatt verkan. Drottningen ger i vredesmod order om att dödsdomen skall verkställas medan lady Penelope ser på. Därefter rullas olika scener upp ur Elizabets liv fram till hennes död.