Välkommen till Mogens operasidor!

Handlingen i Goya

Musik: Daniel Börtz . Text: Magnus Florin.Uruppförande: GöteborgsOperan 26 september 2009

Dirigent: Joakim Unander

Regissör: Wilhelm Carlsson

Scenograf: Lars-&Aaring;ke Thessman

Kostymdesign: Annsofi Nyberg

Ljusdesign: Torkel Blomkvist

Koreografi: Håkan Mayer

Akt 1.

Förspel. Presentation.

Rollfigurerna introducerar sig, omgivna av kören i en värld av praktfulla färger, ädla smycken och dräkter med allsköns raffinerade detaljer. Goya utnämns till kunglig hovmålare och svär att vara sin kungs trogna tjänare. Men mitt i prakten erfar Goya en annan värld – Krigets fasor.

Scen 1. Kan man lyfta hatten av hjärnan?

Doktor Arrieta presenterar sig. Han är bekymrad över sin patient.

Scen 2. En saga om Saturnus.

Goya och ungdomsvännen Zapater står inför ett avsked – den ene är på väg mot en ärorik framtid i Madrid, den andre ska bli kvar i den lilla staden. Goyas hustru Josefa sörjer alla barnen som inte överlevt – för dem berättar hon den gamla sagan om Saturnus, tidens härskare som spås att ett av hans barn ska döda honom; han söker undgå spådomen genom att sluka dem alla – men ett barn överlever ...

Scen 3. Spanska nöjen ska du måla.

Goya är kunglig hovmålare och porträtterar kung Karl IV, drottning Maria Luisa, statsmannen Godoy och grevinnan av Chinchon. Kungen förebrår Goya för hans realism – och det är väl osant att han målar efter levande modell? I Frankrike pågår revolutionen, men i Spanien är makten orubbad. Kungasonen Ferdinand omtalas, drottningen varnar: han är hungrig, snart äter han upp dig. Oheliga allianser säkrar maktens fortlevnad – alla vinner på Godoys arrangemangsäktenskap med grevinnan av Chinchon, men den unga bruden känner skam.

Scen 4. En upplyst hertiginna i ett mörkt land.

Goya porträtterar hertiginnan av Osuna. Hon och hertigen är glansfullast i den spanska adeln och samtidigt attraheras hon av de radikala idéerna från Paris. Hon tror på friheten, men skuggor och onda drömmar präglar hennes inre liv.

Scen 5. Jag har uppnått en viss position.

Tiden har gått sedan Goya och Zapater skildes. Goya har vunnit segrar som hovmålare och porträttör, eftersökt av adeln, finans- och statsmän. Goya har fjärmats från sin gamla vän.

Scen 6. Vad är det för kortlek du jonglerar med?

Goya porträtterar Jovellanos, den liberale politikern. Han förfäras av Spaniens galenskap, men är optimist: tidens timglas vänds och allt kan bli annorlunda. Han uppmanar Goya att låta sin konst ta del i den nya tiden.

Scen 7. Akta dig för Saturnus.

Goyas hustru Josefa skäms över den lyx som nu präglar parets liv. Hon föder en son som överlever. Xavier är hungrig av sig och Josefa skojar om Saturnus, som slukade sina barn. Kanske den nyfödde – likt sagans överlevande barn – en dag får höra om sin onde far och ...

Scen 8. Döv som en sten.

Doktor Arrieta avlägger rapport om sin patients tilltagande dövhet. Men Goya själv gläder sig åt sina återstående sinnen.

Scen 9. Vill du måla mitt ansikte?

Goya porträtterar hertiginnan av Alba, som han varnats för. Hon är gränslös och flyktig. Hon har ett budskap till honom: ”Bryt upp!”

Scen 10. Inte de stora slagen men de små händelserna.

Doktor Arrieta kommenterar Goyas passionerade möte med hertiginnan av Alba. En omvandling äger rum: Goya möter krigets vanvett – Spanien drabbas hårt av Napoleonkrigen 1803-1815. Han vittnar om det skoningslösa våldet och lidandet i bildsviten ”Krigets fasor”, med dess koncisa bilder och bildtexter. ”Ett förruttnat lik reser sig ur graven och pekar på ett papper med några bokstäver, ett ord. Ett ord, det står ’Ingenting’. Bara så ’Ingenting’.”

Akt 2.

Scen 1. Länge leve vår förtryckare.

Spaniens tron har som följd av Napoleonkrigen intagits av den reaktionäre Ferdinand VII. Hans far, Karl IV, fritänkare och anhängare av de franska upplysningsidéerna, skickas i exil, inkvisitionen återinförs. Goya förhörs av kungen och Inkvisitorn (till kommentarer av Jovellanos) om den beryktade nakna Mayamålningen. Goya får behålla sin ställning och lön.

Scen 2. äntligen, nu gör han en bild av mig.

Goyas hustru Josefa porträtteras – kvinnan som stått honom så nära, har han inte förut avbildat. Hon dör. Hon önskar att maken och sonen ska komma väl överens om arvet efter henne. Men Xavier anspelar på sagan om Saturnus: Hellre äter jag upp honom än han äter upp mig.

Scen 3. Det är ni och era förvandlingar

Zapater har tjänat pengar på kriget och erbjuder Goya att låna pengar. Goya har dragit sig undan till Den döves hus, ett hus utanför Madrid där han lever långt från uppdrag och fyller väggarna med egendomliga målningar. Han arrangerar en visning av dem och låter sina åskådare – de tidigare scenernas rollfigurer – ta del i tydningen. Visningen avslutas med den märkvärdiga målningen av Saturnus slukande ett av barnen. Goya möter Leocadia som han ska leva med i exil resten av sitt liv. Xavier är förbittrad över att målningarna sitter fast på väggarna och inte kan tas ner och säljas.

Scen 4. Anhållande om tillstånd till vistelse i Frankrike av hälsoskäl.

Doktor Arrieta förmedlar Goyas önskan att bosätta sig i Bordeaux till kung Ferdinand VII och Inkvisitorn. De är klara över att orsaken är politisk snarare än medicinsk. Ferdinand ger sin tillåtelse – han anser att Goya ärar honom bäst i utländsk karantän.

Scen 5. Jag nöjer mig just nu med att leva.

Exilliv i Bordeaux. Leocadia undrar över sitt förhållande till Goya – är hon gratis modell, hustru, syster, mamma, tjänarinna, väninna, älskarinna? Hon undrar över Goyas dragning till att måla övergrepp och terror. Goyas liv närmar sig slutet, han längtar efter sonen, som är på väg för testamentets skull. Goya ömmar för Leocadias dotter Rosario och ger henne allt tänkbart beröm. Han längtar efter Zapater, som kommer, fast han inte längre lever. Goya dör och lovar att skicka några teckningar från dödsriket.

Scen 6. Jag vill veta exakt hur stort arvet är.

Xavier anländer för att ordna med bouppteckning. Nästan allt tillkommer honom – och Leocadia och hennes dotter lämnar huset. Målningarna ska säljas. Xavier anser att alla sagor om Saturnus har berättats klart.

Scen 7. Jag lär mig fortfarande / Vilka var hans sista ord?

Goya kommer tillbaka och möter Rosario. Hon är också död och berättar om sitt liv som kopist vid Pradomuseet. Goya föreställer sig ett hus dit han kan gå in med henne och Leocadia och alla andra. Han tänker att man kommer att fråga henne om han var hennes far och vad som var hans sista ord. ”Då svarar du: Han sa ingenting. De frågar: Ingenting alls? Ingenting. Men jag tror att han skrattade lite.”

GÅ PÅ OPERA!

Köpa biljetter

Köpa cdskivor-buy records

Du kan köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du klickar och gör ett köp på nedanstående länkar:

Göra fynd på Tradera

Ibland kan du göra fina fynd om du klickar på nedanstående länk och dessutom får jag en liten provision om du blir medlem på Tradera.