Välkommen till Mogens operasidor!

|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |

Malmö Högskola

Stadens historia 11-20 p

Uppsats 4 poäng

Mogens H Andersson

Vårterminen 2006

Handledare: Hans Wallengren

Ett fattigkvarter - kvarteret Jerusalem i Malmö.

Innehållsförteckning

Förord s 3

Inledning s 3

Syfte s 3

Bakgrund s 3

Metod s 3

Historisk tillbakablick s 4-5

Undersökning av husförhörs-och mantalslängder s 5

Tre syner s 6-7

Slutet på Jerusalem s 7-8

Slutsatser s 8

Käll- och litteraturförteckning s 9

Förord

Inledning

I mitt uppsatsarbete har jag valt att skriva om kvarteret Jerusalem ett av flera områden där fattiga människor bodde i Malmö under 1800-talet. Orsaken till att jag har valt att skriva om Jerusalem beror på att jag alltid varit intresserad av att läsa om vanliga människor och deras liv och öden. Tidigare har jag skrivit ett par uppsatser om Lugnet. Det finns inte så mycket skrivit om kvarteret Jerusalem därför har jag i huvudsak fått nöja mig med Isbergs Handbok med uppgifter och förklaringar till A.U. Isberg sr:s "Historiska karta över Malmö stad år 1875."

Syfte

Mitt syfte är att beskriva hur människorna hade det som levde i kvarteret Jerusalem. För att klara den uppgiften har jag läst Magda Wollters "Dit S:t Petri klockor nådde" och Bengt Engströms beskrivning av kvarteret samt ett utdrag från Hanna Larssons artikel, Rikemän och fattigpack i Malmö

Bakgrund

I Malmö har det alltid funnits fattiga människor. Fattigkvarter fanns lite varstans i staden. I östra delen av staden låg Jerusalem. Här bodde de allra fattigaste i Malmö. För en lägenhet på ett rum och kök fick man betala 6 kronor i månaden medan en lägenhet på två rum och kök kostade fjorton kronor i månaden. I dag finns det inget kvar av kvarteret eftersom allt jämnades med marken omkring år 1888.

Metod

Huvudvikten på uppsatsen ligger dock på undersökningen av husförhörs- och mantalskrivningslängder på Malmö stadsarkiv. Mantalslängd är en förteckning över personer som var skyldiga att erlägga mantalspengar. Längderna upptar namn, hemvist, yrke civilstånd m.m. på alla som blev mantalsskrivna inom ett mantalskrivningsdistrikt. De sammanställdes sedan länsvis. Husförhör kallas det förhör som prästen skulle hålla enligt Kyrkolagen 1686 och Konventikelplakatet 1726. I centrum stod Luthers Lilla Katekes med förklaringar. Hemmen svarade själva i första hand för undervisningen. Läsfärdighet, katekeskunskap och trosreflexioner betygsattes i husförhörslängder. En husförhörslängd omfattar som regel 5-10 år och innehåller uppgifter om familjemedlemmars och tjänstefolks födelsetid och hemort, flyttningar giftermål och död. även brott, vandel och lyten och fattigdom antecknades. För att begränsa omfattningen på uppsatsen har jag valt att studera perioden 1835-1844.

Historisk tillbakablick

Sedan forna tider utgjorde kvarteren n:r 13 Jerusalem och n:r 14 Hjorten allenast ett kvarter, genom vilket från Kattesundet i nuv. Jerusalemsgatans riktning framgick ett av "byens vandlöb", kallat "byens vandlöb i Cattesund", utgörande en större vattenavloppsgrop,varifrån orenlighetsvattnet fördes vidare genom en kloakledning under vallen ut i stadsgraven. Denna avloppsgrop uppdelade kvarteret i två hälfter, vars fastigheter hade sina fasadbyggnader liggande åt Gröne- och Rundelsgatorna samt åt Kattesundet. I norra kvartershalvans västra del låg en fastighet, den största i hela kvarteret, vilken omfattade gamla numren 67 samt 79-81, och bestod av ladugård och legovåningshus samt inåt kvarteret av en vidsträckt fruktträdgård, varifrån ledde utgångar till Kattesundet och Grönegatan. Denna stora fastighet ägdes sedan 1600-talet av borgmästaren Johan Morbeck och hans arvingar, från 1726 av borgmästaren Josias Hegardt och hans arvingar och från 1786 av släkten Faxe.

Ladugårds- och trädgårdsfastighet n:r 81 ägdes sedan 1798 av handlanden Jonas Lundin, som, gift samma år med handlanden Lorens Faxes dotter Anna Elisabeth, ärvde fastigheten vid svärfaderns död den 10 december samma år.Lundin som avled i Caroli den 13 januari 1809, lät år 1806 å den gamla trädgårdstomten uppföra det stora byggnadskomplexet,som börjades tagas i bruk av hyresgäster i oktober samma år och inom kort av folkhumorn döptes till "Jerusalem".Och det blev med tiden som en riktig liten stad.Ingången från Kattesundet gick genom en låg och mörk port,uppförd norr om planket, som skilde den stora avloppsgropen från gatan, och efter några steg var man inne i "staden",som bestod av en vidsträckt kvadratisk fyrkant byggnader, tvåvåningar höga åt väster och öster och en våning höga åt norr och söder,inneslutande en väldigt stor gårdsplan,som gav intryck av torg, och omgiven av fyra inåt kvarteret trädskuggade gator.Det verkade som en stor kasern, där det myllrade av människor, mest ungar, som dagen i ända lekte på torg och gator."Jerusalem" blev snart ett tillhåll för gårdfarihandlare och schackrare av judisk och inhemsk härkomst,det blev ett riktigt "Jerusalem", och dess vulgära namn upptogs redan på 1830-talet i församlingens kyrkoböcker.

Undersökning av husförhörs- och mantalslängder

Husförhörslängder mellan 1835 - 1844 Kvarter 81 Jerusalem i Caroli församling

Mantalslängder för kvarteret Jerusalem mellan 1835- 44

Av sammanställningen framgår det att mer än hälften av innevånarna i kvarteret hade så låga inkomster att de inte behövde erlägga någon skatt överhuvudtaget. I sammanställningen är inte heller barn medtagna eftersom de inte var skattskyldiga alls. Familjer som hade fyra eller fler barn som var under femton år fick en form av skattereduktion. Enligt förteckningen handlar det endast om några familjer per år under den valda perioden, med undantag för åren 1840,1842-1844.Jag redovisar inte antalet barn i antal boende eftersom uppgift saknas om det totala antalet barn i kvarteret.

Tre syner

Bengt Engström har träffande lämnat en miljöbild från "Jerusalem", bostadsområdet med sina 4-500 människor:

"Två stora pumpar tronade mitt på gården, som utgjorde de många familjernas gemensamma barnkammare och som ständigt företedde en mycket livlig anblick. Särskilt på söndags-kvällarna stimmade glyttarna, trots att det särskilt om vintern var både smutsigt och mörkt. Inga gaslyktor upplyste denna gård, där barnen under de nakna lindarna samlades till dans och lek. De rytmiska ljuden, som deras trampande åstadkom i den uppblötta marken gjorde ett egendomligt intryck till de friska och glada sångerna, av vilka man ofta fick höra den av arbetarna gouterade:

´Vad skall den gosse göra, som är på bal och ingen flicka har? Jo, han skall dricka sin toddy och sedan så rökar han segar."

En annan beskrivning ger författaren Magda Wollter i sin bok " Dit klockorna i S:t Petri nådde" från 1946: "Jerusalem hade sin överklass av några få ännu arbetande, samhällsnyttiga personer. Ett annat överskikt utgjordes av de verkliga ståndspersonerna, änkefru von Sass, änkepastorinnan Savarin och gamle häradshövding Groothe. Sjukdom, ålder och ärbar fattigdom levde vägg i vägg med brott och skörlevnad. En förförd piga, som blivit körd ur tjänsten, e n utsupen gesäll, en tjuvaktig tullare, en puckelryggig borstbindare - sådana hamnade gärna i Jerusalem. Dess ljus och glädje och största bekymmer utgjorde barnen. De uppgick kanhända till hälften av Jerusalems cirka femhundra invånare, barn av alla åldrar och temperament, trasiga skrattande och skrikande, alla en smula undernärda och de flesta födda utom äktenskapet. Lekställen saknades inte i Jerusalem. Barnens vanliga vistelseort var den väldiga, fyrkantiga borggården, där utrymmet var obegränsat och sju stora lindar gav skugga och hemkänsla. De små lades ut på en dyna eller en trasmatta, de stora spelade pinne eller kniv, om de inte lekte tafatt runt hela anläggningen eller gömme i portarna och de hundra hemlighusen. Alldeles utanför södra porten gick stadens stora avloppsdike. Det var en intressant, mustig flod, där givande fiske kunde bedrivas. Diket kallades Vannlöpet och var Jerusalemsbarnens mest älskade tillhåll. En utpräglad skillnad rådde mellan enrums- och tvårumsmänniskorna. Tvårumsfolket utgjordes av de arbetande gesällerna, slottsknektarna eller vagnmännen samt de flesta av mamsellerna. Mamsellerna utgjorde en kategori för sig, i stort sett samlade i den södra envåningskängan, som var den förnämsta. Enrumsfolket utgjordes av gamla och utslitna, oftast flera i varje lägenhet. De flesta barnen bodde också där, de fattiga änkornas, de bedragna pigornas och de övergivna hustrurnas barn. De levde där och ganska ofta dog de där."

"Det bästa i Jerusalem var det s.k. ´vannlöpet´, en stor vattensamling, bildad av stadens avloppsvatten. Trasigt klädda ungar roade sig där med att ´kasta smörgås´, småstenar som man lät studsa mot vattenytan. Barn hade på den tiden inte några dyrbara leksaker. De klippte till små pappersbåtar, som sjösattes i ´vannlöpet´ eller täljde pilekäppar, som försedda med några uppborrade hål tjänade som blåsinstrument. Utan hjälp av barnbidrag levde ungarna dels i sagornas värld, dels i en bedrövlig verklighet, ett blandat sceneri."

Slutet på Jerusalem

Handlanden Adolv Faxe blev ägare till fastigheten n: r 81 Jerusalem dels på grund av arv efter sina föräldrar rådman Cornelius Faxe och Anna Elisabeth Lundin samt brodern handelsbokhållaren Lorens Faxe, dels genom köp den 2 april 1835,den 2 febr.1841,den 16 sept.1847, den 1 och 2 april samt 18 augusti 1849, å vilken fastighet med dess andelar Faxe bekom fastebrev den 16 augusti 1841 och den 14 april 1851. Faxes dödsbodelägare, som fick lagfart å n:r 81 Jerusalem, nytt n:r XIX i kvarteret, den 14 augusti 1882, lät genom stadsingenjören J. åberg uppgöra ett förslag till styckning av fastighetens tomtområde i 5 tomter, n:r XIX A-E, och blev detta förslag av Kungl. Maj:ts befattningshavande fastställt den 11 oktober 1888. Sedan tomterna försålts detta och påföljande år, blev de gamla kasernbyggnaderna nedrivna, och det gamla Jerusalems saga var all.

Slutsatser

Med stöd av mantalskrivningslängder från Borgerskapets arkiv i Malmö stadsarkiv kan man konstatera att av uppskattningsvis c:a 150 vuxna som bodde i Jerusalem under vald period var det endast ett åttiotal som, i genomsnitt under en tioårsperiod, som hade inkomster som innebar att de var skattskyldiga. Av dessa fanns det en mindre grupp ungdomar mellan 15-17 år som förmodligen hade så låga inkomster att genomsnittet drogs ned. Ett nittiotal personer, i genomsnitt under en tioårsperiod, var helt befriade från att betala skatt Det bodde människor i Jerusalem i åttiotvå år. Det går att konstatera, att befolkningen i kvarteret Jerusalem verkligen var fattig, och med utgångspunkt från de valda litteraturexemplen kan man även dra slutsatsen att det trots allt var ett ganska trevligt område att bo i och att invånarna hjälpte varandra på olika sätt. Kort sagt att trivseln var god.

Käll- och litteraturförteckning

Källor

Otryckta källor

Stadsarkivet Malmö

Borgerskapets arkiv, (1562-1863), mantalskrivningslängder 1835-44.

Husförhörslängder från kvarteret n:r 81 Jerusalem 1835-44

Tryckta källor

Byahornet: hembygdstidningen för Skåne (1987) årgång 46 nr 3 Larsson, Hanna, Rikemän och fattigpack i Malmö

Internet

Bild på första sidan http://www.foteviken.se/malmo/rundtur/a3.htm. Hämtad 060319

Litteratur

Isberg, A.U. Sr, (1922) Handbok med uppgifter och förklaringar till Historisk karta över Malmö stad av år 1875 Malmö

Rosborn, Sven & Larsson, åke Waldemar (1988) Det försvunna Malmö. Malmö Studio F

Santesson, Anton.B, (1880) Ur Naturen och Samhället Bilder och små berättelser, Jerusalem, Albert Bonniers Förlag, Stockholm

Wollter, Magda (1946) Dit klockorna i S:t Petri nådde C.W.K. Gleerups Förlag, Lund

Annonser

Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision