|Startsida | Sångare | Andra artister och kreatörer | Libretton | Operahus | Jag och min operavärld | Sökord |
|Startsida | Sångare | Andra artister och kreatörer | Libretton | Operahus | Jag och min operavärld | Sökord |
Privatbild
Den 26 februari 1776 brann operahuset Teatro Regio Ducale i Milano ner till grunden. Kejsarinnan Maria Teresia av Österrike tog initiativ till att ett nytt operahus byggdes på tomten till den tidigare kyrkan Santa Maria alla Scala. Teatern döptes därför till Teatro alla Scala. Byggkostnaderna för den nya teatern bestreds av innehavarna till logerna, de s.k. Palchettisti, mot ägande av tomten där teatern byggdes och löfte om att få förnya abonnemanget av sina loger i den nya teatern. Detta ägandesyssm av logerna pågick ända fram till 1921, då teatern övergick i statlig ägo. Sedan 1997 drivs teatern av en stiftelse. Teaterbyggnaden ritades av arkitekten Giuseppe Piermarini och invigning kunde ske redan den 3 augusti 1778 med Salieris opera L`Europa riconosciuta. Samma verk spelades för övrigt när teatern återinvigdes efter en omfattande renovering för ett par år sedan.
Byggnaden är i neoklassisk stil och har en hästskoformad salong med plats för drygt 3 000 åskådare fördelade på en stor parkett, en logerad precis ovanför parketten och inte mindre än fem rader.Tyvärr består raderna av loger med mycket dålig sikt, speciellt om man hamnar i sidologerna. Den översta raden kallas gallerie och där huserar "experterna" som skoningslöst buar ut dålig sång från scenen eller att "fel" artist framträder. Då hjälper det inte om man hette Callas, Tebaldi eller Pavarotti eller heter Fleming eller Alagna. Den senare buades av scenen redan i första akten av Aida i december 2006 och har sedan dess inte sjungit på La Scala!
Utifrån sett ser teatern ganska anspråkslös ut, men insidan glänser desto mer. Teaterbyggnaden skadades allvarligt vid ett bombanfall i augusti 1943 men återppbyggdes snabbt och återinvigdes i maj 1946 med en konsert dirigerad av Arturo Toscanini och med en ung och okänd sopran som en av solisterna. Hennes namn var Renata Tebaldi, som senare blev en av teaterns stora stjämor. Oturligt nog var hon samtida med en annan megastjäma, nämligen Maria Callas. Det måste varit ett närmast omänskligt arbete för operachefen Antonio Ghiringhelli att rättvist fördela huvudrollerna mellan dessa båda eldfängda damer. även om Renata Tebaldi gav ett vänt och änglalikt intryck lär hon ha haft en ytterst stark vilja och klar uppfattning om vilka roller hon ville sjunga. Emellertid har det i efterhand deklarerats från både Callas och Tebaldi att fejden dem emellan var mer ett påfund av media än verklighet. Men någon sanning låg det nog i bråket eftersom Renata Tebaldi försvann från La Scala under några år i slutet av 1950-talet. Då gjorde gräbban från Skåne, Birgit Nilsson, entré och öppnade säsongen 1958-1959 med en Turandot som ingen hört maken till. Den svenska sångerskan hade redan grundlagt. Den svenska sångerskan hade redan grundlagt sitt rykte som en oslagbar wagnersopran, men att sjunga Puccini på Italiens mest berömda teater var något annat. Succén var total med orkanartade applåder efter In questa reggia.
Från 1820 och framåt dominerades repertoaren av nyskrivna operor av Donizetti, Bellini och Rossini.Endast det bästa var gott nog för La Scala och det gällde även dåtidens operastjärnor som Maria Malibran, Giuditta Pasta, Isabella Colbran och Luigi Pacini.
Från mitten av 1800-talet kom Giuseppe Verdi naturligtvis in i bilden, men det var ingen självklarhet att hans operor uruppfördes på La Scala. Allteftersom Verdis rykte som operakomponist växte blev det också givet att hans verk spelades även på La Scala. Med uröppförandet 1887 av Otello och 1893 av Falstaff befästes Verdis ställning som Italiens främste operakompositör.
Arturo Toscanini blev den dirigent som starkast förknippats med La Scala från början av 1900-talet fram till 1929, då han avgick efter protest mot den växande fascismen i Italien. Toscanini dirigerade inte enbart den italienska repertoaren utan framförde Richard Wagners verk i oförglömliga uppsättningar som finns dokumenterade på cd.
La Scala är ett operahus som aldrig stängt ute den moderna repertoaren. 1957 fick t.ex. Poulencs Karmelitsystrarna sin världspremiär där. Sedan dess har operor av de flesta nutida kompositörer framförts.
Baletten har också sin givna plats på La Scala med en ganska omfattande repertoar varje säsong.
1981 kom dirigenten Riccardo Muti till La Scala och under de närmaste 20 åren satte han sin prägel på repertoaren och den musikaliska standarden på teatern. Han lämnade teatem 2005 efter en dispyt med orkestern. Idag fungerar Daniele Gatti som chefsdirigent och Stéphane Lissner som operahef med Gaston Foumier-Facio som artistisk rådgivare.
Från 2002 och två år framåt genomgick Teatro alla Scala en omfattande renovering och utbyggnad. Bl.a. revs flera byggnader runt teatern som fick ge plats åt utbyggnader av lokaler för repetitioner, administration m.m. Under tiden spelade man på den nybyggda Teatro Arcimboldi, belägen en bit från stadens centmm. Återinvigningen av Teatro alla Scala ägde rum den 7 december 2004.
Säsongen pågår från den 7 december, Sankt Ambrosiusdagen, ända fram till mitten av november med ett kort sommar uppehåll från mitten av juli till början av september. Säsongen omfattar operor, balett och symfonikonserter. Årets säsong (2009) inleddes med Carmen och avslutas med Carmen. Aktuella föreställningar under innevarande säsong är Gounod´s Faust,Rossini´s Barberaren i Sevilla, L´occasione fa il ladro och Kärleksdrycken av Donizetti. Dessutom ges två baletter nämligen Romeo and Juliet och Onegin.
Säsongen 2010/11 inleds med Die Walküre och avslutas med Rossini´s La donna del lago.Dessutom ges Cavalleria Rusticana/Pajazzo, Death in Venice, Tosca, Turandot, Die Zauberflöte, Romeo and Juliet, Attila, L´italiana in Algeri,Arabella och Der Rosenkavalier. Det är hög standard på föreställningarna och det måste den vara med tanke på de skyhöga biljettpriserna. Att sitta en plats där man ser bra för under 1 000-lappen är omöjligt. Biljettprisema ligger på från ca 250 kr upp till 2 000 kr. Som jämförelse kostade en parkettplats till öppningsföreställningen av Don Carlos (2008) 22 000kr!
Biljetter säljs i regel två månader i förväg från datumet för första föreställningen i serien. Abonnemangssystemet är väl utbyggt varför det oftast är mycket svårt att få tag på biljetter för en turist.Spelschemat är lagt så att man bara kan se en eller två olika verk, om man inte stannar i flera veckor.Det är ett s.k. stagionesystem.
Webb-platsen: La Scala
Telefonnummer till biljettkassan:+39 02.72.003.744, öppet kl. 12.00-18.00.
Leif Nilsson, redaktör för medlemstidningen OV-Revyn för OperaVännerna vid Kungliga Operan i Stockholm
Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision
Adress:http://www.mogensoperasidor.se/milano.htm