Välkommen till Mogens operasidor!

|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |

Partenope

Kompositör och librettist

Musik: Georg Friedrich Händel Libretto: Silvio Stampiglia

Libretto

För att få tillgång till librettot måste du lägga upp ett konto och registrera dig på Karadar.Gratis i 1 månad.

Premiär

Premiär på Kings Theatre i London den 24 februari 1730.Sett föreställningen: 11.10.2008 Den Kongelige Opera Köpenhamn

Produktionsteam

Operaroll, rösttyp och sångare

Akt I

Partenope, drottning och grundläggare av staden Partenope (Neapel), firar tillsammans med sina friare, Arsace och Armindo, att hon har låtit uppföra murar runt om sin stad.( Kör: Viva, Partenope) Armindo har aldrig förklarat drottningen sin kärlek, så hon har tagit den mer intagande Arsace som älskare. En främling, som presenterar sig själv som prins Eurimene, anländer till festen. Han söker någonstans at bo, därför att han har lidit skeppsbrott under en storm. Partenope hälsar honom välkommen, men blir avbruten av sin rådgivare, Ormonte, som överlämnar en bekymrad nyhet till henne, nämligen att Emilio av Cuma och hans här har slagit läger utanför staden, och at Emilio önskar förhandla med drottningen. Oaktat detta utbringar partenope en skål för sin stads fortsatta frihet.(Partenope: L ´Amor ed il destin) Tillsammans med Arsace lämnar hon festen för att förbereda sig inför förhandlingarna. Arsace är orolig på grund av den mystiska Eurimene, som påminner honom om Rosmira - den älskade han har lämnat till förmån för Partenope. (Arsace: O Eurimene)

Armindo är nu ensam med Eurimene. Han berättar för honom om sin förälskelse i Partenope, och Eurimene ger honom rådet att han skall förklara sin kärlek till henne. även om Armindo är generad, hyser han djupa känslor för drottningen. Arsaces träffar Eurimene, och Eurimene avslöjar att "han" i verkligheten är förklätt till Rosmira och har bränt alla broar för att kunna följa Arsace. Arsace erkänner att han fortfarande älskar Rosmira, men hon är arg över hans avsaknad av trohet och tvingar honom att svära på att han aldrig skall avslöja hennes sanna identitet. Rosmira går och Arsace står kvar med en känsla av att hans första förälskelse har vaknat till liv igen (Arsace: Sento amor)

Partenope är redo att möta Emilio, Ormonte antyder gåtfullt att där finns ett annat sätt att föregå de kommande händelserna på: det förestående krig handlar kanske inte om detta som Partenope räknar med, men däremot om något metafysiskt (Ormonte: T ´appresta force amore). Hon förstår dock inte sådana abstrakta tolkningar.

Armindo besöker drottningen, men även om tillsynes hoppas på att han avslöjar att han är förälskad i henne kan han inte förmå sig till detta. Hon berättar för Arsace att hon inte kan förstå, att Armindo älskar henne, men den ömsesidiga tilldragenheten mellan Partenope och Arsace avslöjar samtalet. (Duett: Per te moro). De blir avbrutna av "Eurimene", men Partenope har inget emot att hela världen vet, att hon har ett kärleksförhållande till Arsace. Rosmira döljer att hon är olycklig över att se drottningen tillsammans med Arsace, och han är också tvungen att låtsas som om det inte är något fel på det. För att kunna förklar varför hon är ledsen för det, låter Rosmira som om "Eurimene" också är förälskad i drottningen, och "Eurimene" beskyller ändå Arsace för att vara otrogen mot Partenope. även om hon är chockerad över att höra detta, beslutar drottningen sig dock för att låta som ingenting.

Emilio meddelar, att han i verkligheten har kommit för att anhålla om Partenopes hand och överlämna sin armé till henne eller kriga mot henne, om hon nekar att gifta sig med honom. Hon är chockad och motvillig, och det hjälper inet, att han försöker att överlämna sig. Emilio accepterar att kriga mot henne, men han säger, att han aldrig vill hata henne. (Emilio: Anch´io pugnar sapró).

Partenope ber Arsace om att bli härförare i kriget, men den ordern skapar ett bråk bland männen. "Eurimene" anklagar återigen Arsace för att vara otrogen mot Partenope, och överraskande nog avvisar Arsace inte anklagelsen. Partenope blir rasande och bestämmer sig för att själv ställa sig i spetsen för sin armé för att undvika att skapa mer split, men hon förklara ändå sin kärlek till Arsace ( Partenope: Io te levo).

Arsace försöker övertala Rosmira att avstå från att gå i krig tillsammans med männen, men hon är tvungen att följa dem för att undgå att avslöja sin falska identitet. För att rättfärdiga sin iver att gå i krig för en förvirrad Armindo förklarar hon, att "Eurimene" också är förälskad i Partenope och därför önskar att kämpa för henne. Arsace är bekymrad över effekten av Rosmiras beslut. (Arsace: E figlio il mior timore). Armindo är förvånad över "Eurimenes" handlingar, men han säger att. Att Armindo har missförstått situationen; "Eurimene" låtsas bara fria till Partenope för att få henne att tappa intresset för Arsace och leda henne i armarna på Armindo.

Rosmira är fångat i sina egna lögner. Hennes hämnbegär får trots detta övertaget, och som en jägare njuter hon av tanken att det skall flyta blod. (Rosmira: Io seguo sol fiero).

Akt II

De stridande parterna förbereder sig på kriget (Kör: Con valorosa mano). Kriget börjar, och Armindo räddar Partenope från att såras. Emilio skall precis dräpa "eurimene", då Arsace räddar "honom" mot "hans" vilja. Partenopes här vinner kriget och Emilio blir tillfångatagen. "Eurimene" försöker att ta äran åt sig för att ha övermannat Emilio, och till de andras överraskning låter Arsace henne göra det. Partenope återupptar firandet av sin nya stadsmur (Partenope: Care mura), och tillsammans med sina krigare firar hon segern (Kör: Vi circondi la gloria). De ignorerar den stackars Emilio vrede och frustration (Emilio: Barbaro fato, si). Partenope bestämmer sig för att vara mild och släppa Emilio fri, och han börjar genast att uppvakta henne men avbryts av "Eurimene", som återigen försöker baktala Arsace genom att ta äran för att ha övervunnit Emilio.Den tillfångnatagne säger att detta är lögn, och Partenope kan inte förstå varför "Eurimene" är så aggressiv. Då Emilio och "Eurimene" börjar att slåss, är Arsace utan möjlighet att förhindra detta. Drottningen har fått nog och vill arrestera "Eurimene". Hon säger att de alla kan sluta upp med att fria till henne, för hon älskar Arsace. Men hennes stämma förråder hennes verkliga känslor- de känslor hon har för Armindo (Partenope: Voglio amare). De andra männen känner leda över Arsaces resignerade uppförsel och undrar över, att han behandlar "Eurimene" som en vän och inte som fiende.

Då Arsace har lämnat dem, börjar männen tala om hans feghet skapar "Eurimene" förvirring genom att ta Arsace i försvar. Då "han" blir tillfrågad, varför Arsace finner sig i "hans" förnärmelser, svarar "Eurimen", att bara ett lejon fruktar elden, och att Arsace fruktar en eld i "han", som är osynlig för andra. Männen svarar. Att den enda fruktade eld, de känner till, är den som brinner i deras hjärtan. Innan Rosmira blir fört till fängelset, börjar hon inse, att hennes hämnbegär dödar kärleken, som brinner i henne (Rosmira: Furie son dell´alma mia).

Arsace ber Partenope att fria "Eurimene", även om han inte kan förklara varför. För att behaga honom befriar hon "Erimene" - dock med villkoret, att "Eurimene" aldrig talr till henne igen. Arsace tackar henne, men kan inte förmå sig att älska med henne. Partenope visar förnyat intresse för Armindo, som äntligen ger efter för sina känslor och sjunger om den kärlek han känner för henne (Armindo. Non chiedo o luci vaghe). Drottningen är dock fortfarande splittrat mellan honom och och Arsace (Partenope: Qual farfelletta). "Eurimene", som nu är på fri fot igen, talar med Armindo, som inte tror på, att Partenope besvarar hans kärlek. "Eurimene" lovar att ifall Armindo kan övertala Partenope till att lyssna till "honom" en gång till, så vill Armindo få sin önskan uppfylld och Partenope skall glömma Arsace. Arsace bedyrar Rosmira, att hon är den enda han älskar, men hon vill inte lyssna på honom och han ger efter för sina kval (Arsace: Furibondo spira il vento).

Akt III

Ormonte påminner oss om, att endast visdom kan ge oss ro i själen, medan kärlek kan stå i vägen för uppklarning (Ormonte. La gloria in nobil alma). Partenope medger att träffa "Eurimene", som skall avslöja en hemlighet för henne. Männen är förvirrade över Arsaces tristhet och önskar, att de var i hans skor med Partenope vid deras sida. Arsace önskade att han kunde berätta för dem hur förfärligt han har det (Kvartett: Non è incauto). "Eurimene" berättar för Partenope, att en prinsessa med namn Rosmira har blivit sviken av Arsace (Rosmira: Arsace, oh Dio!). Arsace medger att detta är sant. Partenope är förfärad och ger "Eurimene" tillåtelse att duellera med Arsace. Därefter lovar hon Armindo att hon väljer honom, medan hon anklagar Arsace för att vara trolös (Partenope: Spera e godi). "Eurimene" väljer Armindo, och Arsace väljer Emilio som vittnen vid duellen. Emilio uppmuntrar Arsace som han sympatiserar med, nu när Almindo har stulit Partenope mitt framför näsan på dem alla (Emilio: La sperme ti consoli).

Arsace ber Rosmira om att hon stoppar sin hämndjakt, men hon vill fortfarande inte lyssna på honom och beordrar honom att lämna henne. Han åtlyder, men förklara samtidgt sin kärlek till henne ( Arsace: Chi´io parta). Hon erkänner för sig själv, att hon älskar honom, men hon kan inte kontrollera sin vrede (Rosmira: Quel volto mi piace). Under tiden gör Partenope klart till duellen, och hon förklarar för den överraskade Armindo sin kärlek (Armindo: Nobil core, che ben ama).

Utmattad faller Arsace i sömn (Arsace: Ma quai note). Rosmira betraktar honom i all hemlighet och önskar, att han får sova tryggt. Han drömmer, att han blir utsatt för faror, hån ock lögner från både Rosmira och Partenopes sida. (Terzett: Un cor infedele). Han vaknar upp och känner sig helt ensam.

Då duellen skall börja förklarar Arsace, att han önskar kämpa med blottat bröst, och på grund av reglerna skall "eurimene", göra detsamma. Rosmira tvingas nu avslöja sin sanna indentitet eller finna sig i att bli förödmjukad. Allt står nu klart - så klart som sanningen och trohetens eld, som brinner i Rosmira, den Arsace och till sist bränner sin väg genom lögnerna och de flyktiga känslorna.

Partenope och Armindo filosoferar över kvalen som själen måste genomgå för att bli lycklig (Duett: Per le porte). Alla har genomgått en utveckling i detta "kärlekskrig": Emiloi har blivit mer ödmjuk, Rosmera mer blid, Partenope mindre tillgjord, Arsace har stärkt sin karaktär, och Armindo har blivit belönad för att släppt loss sina känslor. De älskande, som i förväg var bestämda för varandra, firar, att kärleken och glädjen har segrat ( Kör: D´Imeneo le belle tede).

Francisco Negri, regissör. Översatt av Mogens H Andersson

Annonser

Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision

Du kan köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du klickar och gör ett köp på nedanstående länkar:

Shop at Amazon