Musik: Richard Strauss Text: Hugo von Hofmannsthal
Uruppförande: Dresden, Hofoper 26 januari 1911. Svensk premiär: Stockholm, Operan 20 april 1920.
Vill du veta när jag har sett föreställningen Läs mer
| Roller | Röster | Sångare |
|---|---|---|
| Fältmarskalkinnan | sopran | Nina Stemme |
| Baron Ochs | bas | Franz Hawlata |
| Octavian | mezzosopran | Michelle Breedt |
| Faninal | baryton | Lenus Carlson |
| Sophie | sopran | Marisol Montalvo |
| Leitmetzerin | sopran | Stephanie Weiss |
| Annina | alt | Ceri Williams |
| En poliskommissarie | bas | Markus Brück |
| Överhovmästare hos fältmarskalkinnan | tenor | Peter Maus |
| Överhovmästare hos Faninal | tenor | Jörg Schörner |
| Sångare | tenor | Yosep Kang |
| En notarie | bas | Tiziano Bracchi |
| Tre faderlösa flickor | sopran | Sabine Dieckmann |
| Tre faderlösa flickor | mezzosopran | Gabriele Goebbels |
| Tre faderlösa flickor | alt | Christa Werron |
| En modist | sopran | Barbara Kindermann |
| En djurhandlare | tenor | David Knutson |
Fältmarskalkinnan, furstinnan Werdenberg, har besök av sin 17-årige älskare Octavian,greve Rofranos son.Efter en stormande kärleksnatt intar de morgonchokladen då idyllen störs av röster i gemaket utanför. Fältmarskalkinnan tror ett ögonblick att det är hennes man som har kommit hem oväntat, men det visar sig snart att det är hennes kusin baron Ochs som vill göra visit.
Medan fältmarskalkinnans tjänare försöker hindra Ochs från att tränga sig in i sovrummet gömmer sig Octavian bakom sängomhänget, där han i all hast drar på sig kvinnokläder. Innan han hinner ut lyckas emellertid Ochs komma in i sovrummet och blir genast intresserad av den söta "kammarjungfrun" som han flirtar med samtidigt som han konverserar sin kusin. Hans ärende är att be henne hitta en ung man av lämplig börd att överräcka silverrosen till hans fästmö, den unga Sophie som är dotter till den nyadlade Faninal. Medan han breder ut sig om alla sina erövringar och berättar om den oäkta son han har med sig som kammartjänare får fältmarskalkinnan en ljus idé.
För att förekomma eventuella frågor angående likheten mellan kammarjungfrun och Octavian förslår hon denne som rosenkavaljer och visar Ochs den bild av honom som hon har i en medaljong. Ochs frapperas givetvis av likheten och kommer med skämtsamma kommentarer om greve Rofranos förmodade snedsprång.
Octavian har smitit ut genom en sidodörr varpå en rad besökare strömmar in för att delta i fältmarskalkinnans morgonmottagning. Där är tre faderlösa adelsflickor som ber om understöd, en djurhandlare, en modist, fältmarskalkinnans frisör, två italienska intriganter, en sångare som skall sjunga fältmarskalkinnans lov samt en notarie som skall hjälpa Ochs att skriva äktenskapskontraktet. Medan tenoren sjunger sin aria försöker notarien förgäves övertyga Ochs om att det inte är han utan bruden som skall ha morgongåvan.
Ochs ger sig inte utan slår till sist näven i bordet så hårt att sångaren indignerad lämnar rummet mitt i en fras, och fältmarskalkinnan utnyttar tillfället till att köra ut alla. Då hon har blivit ensam filosoferar hon vemodigt över tidens gång ( "Da geht er hin"), och när Octavian kommer tillbaka, nu i sina egna kläder, försöker han skingra hennes melankoli men lyckas inte. Hon säger att han förr eller senare kommer att hitta en yngre och vackrare kvinna, men han vill inte höra på. I ett ögonblicks upphetsning ber fältmarskalkinnan honom att gå men ångrar genast att hon inte ens kysste honom innan han gick. Hon skickar sina lakejer efter honom men det är för sent, och hon nöjer sig med att sända sin lilla svarta page med silverrosen, som Octavian skall lämna till Sophie von Faninal.
I Faninals palats ordnas det frenetiskt inför besöket av rosenkavaljeren och den adlige friaren. Lilla Sophie, som just har lämnat klosterskolan, har svårt att vara riktigt så ödmjuk som nunnorna har lärt henne, och då Octavian kommer (" Mir ist die Ehre widerfahren") blir hon genast betagen av den vackre unge greven. Han känner sig också dragen till den oskuldsfulla flickan. Däremot fyller den blivande brudgummen inte Sophies förväntningar då han kommer och inspekterar henne på sitt klumpiga sätt. Medan Ochs och och Faninal förhandlar om detaljerna i äktenskapskontraktet söker Sophie hjälp hos Octavian, som lovar att göra vad han kan för att hindra äktenskapet. De båda italienska intriganterna Annina och Valzacchi har tjuvlyssnat till ungdomarnas samtal och vädrar en affär. Då Sophie i ett lättsinnigt ögonblick faller i Octavians armar håller de fast det unga paret och tillkallar den blivande brudgummen. Ochs tar det lugnt, men när Octavian försöker klargöra för honom att Sophie inte under några som helst omständigheter vill gifta sig med honom och utmanar honom på duell, måste han hårt provocerad dra sin värja. Han får strax ett ytligt sår i armen men gör ett stort nummer av skadan. Den skräckslagne svärfadern vet inte vilket ben han skall stå på för att gottgöra allt, och medan Ochs läggs på en soffa och en läkare skickas efter förhandlar Octavian med de båda intriganterna,som skall hjälpa honom att slutgiltigt skjuta alla planer på äktenskap mellan Ochs och Sophie i sank. Alla lämnar salen och Ochs filosoferar över detta Wien där allt kan hända, och just då kommer Annina in med ett brev från kammarjungfrun Mariandl, som utber sig ett möte med den kavaljer hon samma morgon har blivit så tjusad av i fältmarskalkinnans sovgemak. Ochs blir hänförd och fröjdar sig åt aftonens rendezvous medan han sjunger sin älsklingssång.
I ett litet värdshus i en förstad förbereder Octavian "kärleksmötet" tillsammans med Annina, Valzacchi och värden. Octavian har än en gång ifört sig kammarjungfrukostymering och instruerar de personer som senare skall visa sig i dolda luckor och fönster och göra Ochs konfys. När allt är färdigt kommer Ochs in med Mariandl vid sin sida för att supera. Han anstränger sig av alla krafter för att göra intryck på kammarjungfrun, men samtidigt förbryllas han av den slående likheten med den fördömde rosenkavaljeren. Då Ochs på allvar börjar kurtisera Mariandl dyker de dolda figurerna fram i diverse luckor i golvet och på väggarna, och den svartklädda Annina, följd av en rad skrikande ungar, kommer inrusande och säger att hon är hans övergivna hustru. Det blir för mycket för Ochs som tilkallar polisen, men det gör bara ont värre ty då han presenterar Mariandl som sin fästmö dyker Faninal upp. Octavian har skickat bud efter honom för att han skall få se hur hans blivande svärson uppför sig, och när Ochs inte ens vill kännas vid honom får Faninal en hjärtattack och måste föras in i rummet bredvid. även Sophie har kommit, och när Ochs kammartjänare har sett att hans herre är i knipa har han skyndsamt sänt bud efter fältmarskalkinnan så att hon kan hjälpa Ochs. Fältmarskalkinnan genomskådar genast komedin, och då Octavian avlägger rapport för poliskommissarien inne i alkoven, där han samtidigt byter kläder, börjar relationerna mellan fältmarskalkinnan och Octavian också klarna för Ochs. Fältmarskalkinnan påpekar dock att han som ädling absolut inte skall göra sig några funderingar i saken och framhåller också att han måste avstå från äktenskapet med Sophie. Då värden kommer med den obetalda räkningen försvinner han därför så fort som möjligt, och Octavian står ensam kvar mellan de båda kvinnor han älskar.
Fältmarsalkinnan säger vemodigt till honom att det ögonblick då han föredrar en yngre och vackrare har kommit fortare än hon förutsett, men hon resignerar ("Hab´mir´s gelobt") och går in till Faninal och säger att han får åka hem i hennes vagn. Hon tror att det kommer att bota honom från chocken.
Efter att ha omfamnat varandra ("Ist ein Traum, kan nicht wirklich sein") lämnar de båda ungdomarna värdshuset, och strax därpå kommer den lilla pagen tillbaka och letar efter den näsduk som Sophie tappat på golvet under omfamningen.
Du kan du köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du gör ett köp på nedanstående länkar:
