Välkommen till Mogens operasidor!

|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |

Rosenkavaljeren

Kompositör och librettist

Musik: Richard Strauss Text: Hugo von Hofmannsthal

Libretto

För att få tillgång till librettot måste du lägga upp ett konto och registrera dig på Karadar.Gratis i 1 månad.

Premiär

Uruppförande: Dresden, Hofoper 26 januari 1911. Svensk premiär: Stockholm, Operan 20 april 1920. Sett föreställningen: 9.1.2010 på Biograf Spegeln i Malmö via en direktöverföring från Metropolitan Opera i New York

Produktionsteam

Operaroll, rösttyp och sångare

Akt I

Fältmarskalkinnans sovgemak.

Fältmarskalklnnan, furstinnan Marie Therese av Werdenberg, och hennes unge älskare Octavian, också kallad Quinquin, har haft en härlig kärleksnatt, och nu väntar frukost. Ett oväsen stör idyllen, och marskalkinnan blir ängslig och tror att hennes make återkommit tidigare än beräknat från en jakt i Kroatien. Men det är en avlägsen släkting, baron Ochs, som trots den tidiga timmen propsar på ett besök. Marskalkinnans betjänter gör allt för att hindra honom. De är väl medvetna om att marskalkinnan inte är ensam... Octavian har under tiden gömt sig, men kommer nu fram, klädd i kvinnokläder! Ochs tränger sig ohyfsat på, och lyssnar inte alls på marskalkinnans försök att få honom att gå! För att bättra på sina usla finanser, ska han gifta sig med den unga Sophie, dotter till en nyadlad och rik uppkomling, herr von Faninal.Han vill ha hjälp av marskalkinnan med att finna honom en ung ädling, som kan vara rosenkavaljer, enligt tidens sed. Han intresserar sig väldigt för den söta "kammar-jungfrun", trots att hans ärende är att få hjälp till sitt frieri! Han skryter dessutom klumpigt om sina amorösa äventyr för marskalkinnan! Marskalkinnan är både road och irriterad, och föreslär i ett ögonblick av skämtlynne Octavian till rosenkavaljer! Hon ber "kammarjungfrun MariandI" hämta en medaljong med Octavians porträtt, och Ochs ser genast likheten mellan Octavian och Mariandl.Det roar honom omåttligt, då han antyder, att Mariandl är en illegitim syster till Octavian. Han berättar också stolt om sin egen utomäktenskaplige son, som han har i sitt följe!

Så följer marskalkinnans morgonmottagning, lever. Diverse personer uppsöker marskalkinnan för att "tigga" om hjälp: En modist, en fattig änka, en fågelhandlare, en sångare sjunger en aria osv. Ett par italienska in-triganter, Valzacchi och Annina, finns också där, och erbjuder bl.a, Ochs sina tjänster Marskalkinnans notarie hjälper baron Ochs att sätta samman äktenskapskontraktet, men inte helt enligt Ochs önskan...! Marskalkinnan får under tiden sitt hår friserat.

Till sist tröttnar marskalkinnan på allt oväsen och skickar väg dem alla. Väl ensam är hon i en vemodig och sorgsen stämning, inför att åren går och att hennes ungdom en stämning, inför att åren går och att hennes ungdom och skönhet också flyktar. Hon är beklämd över Ochs plumphet, och att han ska gifta sig med en så ung vacker flicka.Kanske finns det likheter i hennes eget liv!... När Octavian återkommer, nu i ridkläder, lyckas det inte honom, trots stormande kärleksförklaringar, att muntra upp marskalkinnan. Hon talar dessutom, efter deras underbara kärleksnatt, om att Octavian snart kommer att lämna henne, för någon yngre och vackrare! Octavian är totalt oförstående, och blir troligt sårad, när marskalkinnan till sist ber honom att gå! Hon ångrar sig genast och sänder bud efter honom, men han har redan hunnit hasta iväg. Hon sänder sin lille page, Mohammed,efter honom, med schatullet innehållande silverrosen. Den skall Octavian överlämna till Sophie von Faninal.Marskalkinnans vemod är oändligt!

Akt II

Herr von Faninals palats.

Palatsets alla invånare är i upphetsad förväntan inför rosenkavaljerens ankomst och därefter brudgummens! Mest förväntansfull och nyfiken är förstås Sophie, den blivande bruden, som väntar tillsammans med Marianne. Denna är hennes duenna och ställföreträdare för modern, som är död.Octavian gör en strålande entré tillsammans med sin svit av betjänter,och Sophie blir alldeles bländad av all glans. Deras blickar möts, och något händer! Så var inte alls planerat, och de är bägge lika förvirrade! De konverserar,något tafatt, enligt förväntat maner till dess att Ochs inträder i sällskap av pappa Faninal, som är omättligt stolt över att hans unga dotter ska bli gift med en baron!Vilken triumf inför alla avundsjuka människor i Wien! När Ochs klumpigt försöker närma sig Sophie,går det upp för henne vad hon är utsatt för! Hennes far har "sålt" henne till en blåblodig adelsman, som är mer jämnårig med Faninal än henne själv!Dessutom är han oborstad och ful! Sophie blir både arg och fullständigt förtvivlad! Hur ska hon komma ur detta! Hon har helt naivt haft full tillit till att pappa Faninal skulle ordna allt till det bästa! även Octavian upprörs över hur den unga flickan blir behandlad! Ochs följe låter under tiden sig väl smaka av vad som bjuds, såväl när det gäller dryckjom som av vad som bjuds, som unga flickor och stort tumult uppstår!

I allt virrvarr händer det så att Sophie och Octavian blir ensamma, vilket är helt emot konvenansen! Sophie ber förtvivlat om hjälp, och de unga tu förklarar dessutom varandra sin kärlek. Intriganterna Valzacchi och Annina observerar de två och kallar på Ochs, som alltså överaskar dem tillsammans. Eftersom Sophie inte vägar tala själv, tar Octavian på sig uppgiften att tala om för Ochs att Sophie inte vill gifta sig med honom. Det tar han helt lätt, övertygad som han är att giftermålet naturligtvis ska bli av! I vredesmod drar Octa-vian sin värja, vilket är ett enormt etikettsbrott, och kommer så att ge Ochs en skråma i armen, något han gör ett enormt stort väsen av! Faninal kommer inrusande och blir alldeles förtvivlad och vred över tanken att hela hans fina plan skulle gå i stöpet! Sen försöker blidka Ochs, avmätt be Octavian lämna huset, samtidigt som han rasande grälar pä Sophie,att hon minsann ska gifta sig med Ochs! är det så att han dör, ska hon gifta sig med liket! Till slut drar Marianne undan Sophie, för att inte pappan ska få slag, och Octavian lämnar skyndsamt palatset. Men innan han går, hinner han ändå trösta Sophie att allt skall ordna sig. Han får också de bägge intriganterna över på sin sida, med hjälp av en välfylld börs!

Så när Ochs ligger där på en soffa,välförsedd med en kanna vin, och egentligen inte särskilt sårad, kommer Annina in och lämnar ett brev från "MariandI", som utber sig om ett rendez-vous. Ochs blir storbelåten, och nynnar en välbekant wienermelodi, samtidigt som han konstaterar att han alltid har sin "Lerchenauiska" tur!

Akt III

Ett värdshusrum, av tvivelaktig karaktär!

Octavian har haft fullt bestyr med att ordna för träffen med baron Ochs, men kanske inte så som baronen tänkt sig!... Valzacchi och Annina är helt införstådda och väl förberedda! Baron Ochs anländer tillsammans med "Mari-indl" för att äta middag och kanske något mer..

Men alla hans försök till kurtis störs av diverse upptåg,som Ochs inte kan förstå eller råder över.Dessutom blir flickebarnet lite berusad och gråtmild av vinet! Oerhört irriterande för hans avsikter! Han blir också då och då synnerligen besvärad av likheten med den unge Octavian,som sårade honom hos von Faninal! Kulmen pä alla väl iscensatta upptåg blir när Annina anländer i sällskap med en skock barn. Hon påstår att Ochs är hennes man och far till alla barnen!

Då går det äntligen upp för Ochs, att han utsatts för en komplott! Han skickar efter polis för att få slut pä allt, men när polisen anländer, blir i stället baronen utsatt för diverse frågor, bl.a vem den unga damen i hans sällskap är! Baron Ochs säger då, att det är hans fästmö, unga fröken von Faninal! Octavian har tidigare i ett obevakat ögonblick,sänt bud efter just Herr von Faninal, för att denne skulle få se sin blivande svärson i denna minst sagt prekära situation! När Ochs så säger att han supérar med sin fästmö, träder just Faninal in och kan intyga att detta inte är fallet! Dessutom kommer nu även Sophie in,på Faninais önskan. Hon väntade i vagnen utanför Octavian har demaskerat sig och mitt i allt virrvarvet träder så fältmarskalkinnan in i värdshuset! Med sin överlägsna världsvana och charm, skickar hon först i väg polisen under förevändning att allt var en "Wienermaskerad"!

Därefter försöker hon, i princip förgäves, få Ochs att förstå att spelet är förlorat. Det blir inget giftermål! När det så äntligen går upp för Ochs, att sä är fallet, lämnar han stället, men okrossad och med högburet huvud!Han är övertygad om att hans "Lerchenauiska" tur ska ge honom nya möjligheter och chanser!

Kvar blir så de tre i kärleksdramat: Sophie, som hört kommentaren om Wienermaskerad; Octavian som inte vet vare sig ut eller in och Fältmarkalkinnan, som suveränt förstår och behärskar situationen. även om det smärtar, (i operalitteraturens vackraste tersett!) stiger hon tillbaka, för att de unga tu skall få varandra. Faninal,som då inser att han får en ännu finare svärson än planerat, är naturligtvis överlycklig! Hela operan slutar med en liten pantomim, där marskalkinnans lille page kommer in för att leta efter Sophies spetsnäsduk, den som hon tappade i en lycklig omfamning med Octavian.Slutet gott, allting gott! Eller?!

Handlingen är skriven av hovsångerskan Britt Marie Aruhn

Annonser

Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision

Du kan du köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du gör ett köp på nedanstående länkar:

Shop at Amazon