Musik: Richard Strauss Text: Hugo von Hofmannsthal.
Uruppförande: Dresden, Hofoper 26 januari 1911. Svensk premiär: Stockholm, Operan 20 april 1920.
Sett föreställningen: 19.4.2008 Kungliga Operan Stockholm
Dirigent: Roland Böer
Regissör: Folke Abenius
Scenografi: Henry Bardon
Kostym: David Walker
Ljusdesign:
| Roller | Röster | Sångare |
|---|---|---|
| Fältmarskalkinnan | sopran | Hillevi Martinpelto |
| Baron Ochs | bas | Ketil Hugaas |
| Octavian | mezzosopran | Matilda Paulsson |
| Faninal | baryton | Ola Eliasson |
| Sophie | sopran | Ailish Tynan |
| Leitmetzerin | sopran | Agneta Lundgren |
| Annina | alt | Marianne Eklöf |
| En poliskommissarie | bas | Michael Schmidberger |
| Överhovmästare hos fältmarskalkinnan | tenor | Thomas Annmo |
| Överhovmästare hos Faninal | tenor | Carl-Unander-Scharin |
| Sångare | tenor | Matthias Zachariassen |
| En notarie | bas | Magnus Lindén |
| Valzacchi | tenor | Magnus Kyhle |
| En modist | sopran | Carina Peterson |
| En djurhandlare | tenor | Rudolf Suttner |
Fältmarskalkinnan och hennes unge älskare, greve Octavian, med smeknamnet Quinquin, har haft en kärleksnatt och bereder sig att tillsammans njuta dagens första måltid. Plötsligt hörs ett våldsamt buller. Marskalkinnan tror att det är hennes gemål, fältmarskalk Werdenberg, som kommit hem "för tidigt" från ett jaktparti i Kroatien. Octavian gömmer sig bakom sängförhänget och klär om sig till kammarjungfru. Fridstöraren är emellertid en avlägsen släktning till marskalkinnan, baron Ochs på Lerchenau. Den förklädde Octavian vill smyga ut men baronen får syn på den vackra "kammarsnärtan" och försöker hålla henne kvar. Förgäves försöker marskalkinnan att få iväg "flickan", som själv har mycket roligt åt komedin.
Baronen en föga salongsfähig lantjunkare med vild aptit på flickor, har emellertid inte bara kommit på höflighetsvisit. För att hjälpa upp sina dåliga finanser har han friat till den unga Sophie, dotter till en nyadlad och nyrik uppkomling, herr von Faninal. Han ber ni sin "kusin" marskalkinnan att rekommendera en ung kavaljer som, enligt tidens sed, kan överräcka en silverros till den blivande bruden. Men han drar sig inte för att söka arrangera ett rendez-vous med den vackra "Mariandl", kammarjungfrun, samtidigt som han skrytsamt underhåller markisinnan med sina amorösa äventyr.
Som en liten hämnd för den penibla situation i vilken Octavian försatt henne, föreslår markisinnan honom till "rosenkavaljer" och visar baronen en medaljong med Octavians porträtt. Baronen studsar ett ögonblick över likheten mellan porträttet och "Mariandl" och antyder en illegitim släktskap. Med förtjusning mottar han dock anbudet.
De audienssökande släpps in och medan marskalkinnan gör sin omständliga lever förbereds dagens program. Till slut tröttnar marskalkinnan på den stökiga omgivningen och skickar iväg alla, även baronen. Lämnad ensam grips hon av ångest och oro inför den annalkande ålderdomen och kärlekens flyktighet.
Octavian kommer nu tillbaka, nu klädd i förmiddagsdräkt och ridstövlar.Marskalkinnan anar att deras brytning är nära. Hon förhåller sig ganska kylig gentemot den unge Octavians förnyade kärleksförklaringar och skickar bort honom. När han försvunnit ångrar hon sig ett ögonblick och vill kalla honom tillbaka. Men han har redan ridit därifrån. Marskalkinnan ger den lille morianen befallning att överlämna det av baron Ochs deponerade schatullet med silverrosen till greve Octavian och försjunker på nytt i melankoliskt drömmeri.
Den vackra Sophie väntar nervös och nyfiken på sin tillkommande tillsammans med sin duenna. Octavian gör entré för att överlämna silverrosen. Som bländade står de båda ungdomarna inför varandra, det första mötet har tänt kärlekens eld i de ungas hjärtan. Baron Ochs anl'änder dock med den förtjuste - och av det kommande partiet smickrade - Faninal i hälarna, och efter honom baronens egendomliga följe. Brud och brudgum presenteras för varandra; baronen gör genast plumpa närmanden, som med avsky tillbakavisas av Sophie. Octavian råkar i raseri, drar värjan och utmanar lantjunkaren på duell; denne blir lätt sårad i armen. Såväl baronens som husets tjänare försöker avväpna den ridderlige "rosenkavaljeren", och Faninal, som i andnom ser den fina förbindelsen omintetgjord, vill tvinga sin motspänstiga dotter till giftermålet. Baronen repar sig snart med en kanna vin och när Annina stuckit till honom en biljett från "Mariandl" med förslag om ett rendez-vous återvinner han sitt goda humör.
De båda intrigörerna", Valzacchi och Annina, har övergått till Octavians sida och förbereder en mängd störande upptåg för att Ochs skall göras omöjlig som Sophies brudgum. Octavian infinner sig klädd som "Mariandl". Baronen gör redan under supén "Mariandl" närmanden men blir ständigt störd av fraämmande ansikten, som dyker upp överallt. Kulmen på upptågen ås när Annina infinner sig med några barn och utger baronen för att vara den förrymda maken och fadern. Ochs förstår nu att han är föremål för ett väl iscensatt narrspel och tillkallar en poliskommissarie. Han utger först "Mariandl" för sin tillkommande, men då Spohie infinner sig i sällskap med sin aningslöse fader ger han spelt förlorat - helst som "Mariandl" i nästa ögonblick avslöjar sin identitet. Nu har även marskalkinnan gjort entré och får bevittna "kusinens" snöpliga flykt. Hon offrar ädelmodigt sin kärlek och förenar Octavian och Sophie. Hon går för att trösta den besvikne Faninal och förmå honom till samtycke. Octavian och Sophie kan äntligen förklara varandra sin kärlek.
Du kan du köpa cd-skivor till bra pris och dessutom får jag en liten provision om du gör ett köp på nedanstående länkar:
Om du inte tycker att jag har förjänat en liten provison har du här en direktlänk till CDON eller GINZA eller MEGASTORE
Ibland kan du göra fina fynd om du klickar på nedanstående länk och dessutom får jag en liten provision om du blir medlem på Tradera.
