Musik:Richard Wagner.Text:Rickard Wagner.
Librettot til Tristan och Isolde
Premiär på Nationaltheatret i München 10 juni 1865 den 28 augusti 1867.
Vill du veta när jag har sett föreställningen Läs mer
| Roller | Röster | Sångare |
|---|---|---|
| Tristan | tenor | Stig Fogh Andersen |
| Isolde | sopran | Tina Kiberg |
| Brangäne | mezzosopran | Randi Stene |
| Kung Marke | bas | Stephen Milling |
| Kung Marke | bas | Christian Christiansen |
| Kurwenal | baryton | Kjeld Christoffersen |
| Melot | tenor | Thomas Poulsen Kragh |
| Melot | tenor | Poul Elming |
| Sjöman | baryton | Peter Lodahl |
| Styrman | tenor | Hans Lawaetz |
| Styrman | tenor | Ole Sörensen |
| Herden | tenor | Ole Hedegaard |
Tristan har sänts ut av kung Marke för att hämta hem den irländska prinsessan Isolde, som kungen har utvalt till sin brud, till Cornwall. Isolde är förtvivlad över att behöva giftas sig med Marke, och på vägen låter Isolde sin tjänsteflicka Brangäne kalla på Tristan, men han avböjer, och hans följeslagare Kurwenal hånar de irländska flickorna.
Isolde som blir kränkt av svaret berättar för Brangäne sakernas rätta tillstånd. Hon skötte om, på sin tid en svårt skadad krigare som kallade sig Tantris. Det var den förklädda Tristan. Morold, hennes man, hade blivit dödad i kampen, men en dag upptäckte hon att en svärdsflisa, som hade fastnat i hans huvud, passade ihop med Tristans svärd. När hon ville hämnas Morold på den sårade krigaren med hjälp av hans eget svärd, slog han i samma ögonblick upp sina ögon, och när deras blickar möttes, blev hon tvungen att sänka svärdet. Hon skötte om honom till dess att han blev frisk.
Kort därefter återvände Tristan emellertid som friare för Marke, hans unkel, och nu önskar den förutmjukade Isolde hämn över honom. Hon befaller den förtvivlade Brangäne att hälla upp en giftdryck, som hon skall dricka tillsammans med Tristan. Hon kallar på Tristan och ber honom att dricka försoningsdrycken tillsammans med henne, men han förstår genast sammanhanget och accepterar ivrigt giftbägaren. De dricker båda av den, men Brangäne har i stället för gift gett dem en kärleksdryck.
Medan Brangäne förtvivlat försöker att påminna de två älskande om, att skeppet strax är i hamn, anländer kung Marke och hans följe.
Brangäne och Isolde väntar vid Markes borg, och kungens jaktsällskap är långt borta. Först när de kan släcka en fackla som tecken till Tristan, att han kan komma. Brangäne varnar Isolde för Melot, som hon fruktar har arrangerat ett bakhåll för de älskande, men Isolde släcker i alla fall facklan.
Tristan störtar in, och de två älskanden överlämnar sig till varandra. De gråter dagen och ljuset, när de måste skiljas: Bara om natten kan de mötas. De längtar efter den eviga natt, när de alltid kan vara förenade.
Plötsligt anländer Marke och Melot och överraskar de älskande. Marke anklagar Tristan för förräderi, men Tristan kan inte förklara sig. Han ber Isolde följa med honom och det lovar hon. Den rasande Melot vill hämnas kungen och tränger sig in på Tristan, som låter sitt svärd fala och såras.
Kurwenal har fört den dödssjuke sårade Tristan till dennes hemslott Kareol. Han har skickat bud efter Isolde. En herde, som har avtalat med Kurwenal., att han skall spela en munter melodi, när han ser Isoldes skepp, närmar sig, och spelar fortfarande en sorgsam visa. Kurwenal berättar för honom att Tristan ännu sover och otålmodigt väntar på isoldes ankomst.
Tristan vaknar upp, och Kurwenal berättar för honom, vad som har skett, Tristan förbannar sin otyglade längtan efter Isolde kärlighetsdryck och tror i sina feberyror att Isolde närmar sig. Då spelar herden en munter melodi, och Kurwenal springer iväg för att välkomna Isolde.
Tristan stiger upp från sitt sängläge och flänger av sina forbindinger, men precis när Isolde anländer faller han död ned. ännu ett skepp anländer och när Kurwenal känner igen Melot och Marke försöker han försvara slottet. Han dräper Melot, men blir själv dödligt sårad. Brangäne berättar för Isolde att hon har berättat allt för Marke, men även om Marke önskar att förena de två älskanden, kommer han för sent.
Isolde hör dem inte, men skildrar i ett transaktigt tillstånd sin glädje över att få följa sin älskade in i den eviga natt, där de aldrig skall vara åtskilda, och hon dör hos sin Tristan.
Kasper Bech Holten. Översatt av Mogens H Andersson.
Här kan du köpa biljetter till de flesta operaarrangemang i Sverige
