|Startsida | Sångare | Kreatörer | Libretton | Operahus | Min operavärld | Operalogg | Sökord |
Fredrik Zetterström föddes 1972 i Stockholm och är en av Sveriges ledande barytonsångare. Han studerade vid Operahögskolan i Stockholm 1992-1994 och var elev till professor Birgit Stenberg. Fredrik har sjungit de flesta av operalitteraturens stora barytonpartier, så som Rigoletto,Jago i Otello,Rodrigo i Don Carlos, Figaro i Barberaren i Sevilla, Germont i La Traviata, Scarpia i Tosca och Greven i Figaros bröllop. Han har varit verksam vid nästan alla svenska opera- och konserthus, men även utomlands, så som Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Den Jyske Opera i Århus och Chicago Opera Theater. Tidigare i år har han sjungit Wotan i Das Rheingold samt Vandraren i Siegfried i Wermland Operas uppsättning av Wagners Nibelungens Ring. Efter Wozzeck väntar Pagliacci och Cavalleria Rusticana på Det Kongelige och därefter Tosca på Kungliga Operan i Stockholm.
Vårt samtal med Fredrik, som nyligen fått Richard Brodins stipendium, skulle kunna rubriceras: Mitt i karriären - 37-årig baryton funderar över vad han gjort och önskar göra. T.ex. valet att jobba mycket i Sverige. Fredrik bor på Södermalm med en åttaårig dotter och hustrun Malin Gjörup, som är utbildad operasångerska men nu konsertagent. - Jag tror hon har lagt av att sjunga, men ibland står det noter på pianot när jag kommer hem.
Förutom engagemang i Chicago och gästspel med Folkoperan på 90-talet har Fredrik bara sjungit i Skandinavien. Men där har det blivit desto mer, t.ex. under det gångna året flera roller i Malmö, Valentin i Gounods Faust på Jylland, Balstrode i Peter Grimes i Umeå, Goyas son i Börtz nya opera i Göteborg. Och nu senast i Folkoperans Pärlfiskarna, vilket inte var planerat men råkade passa in i schemat när en förlängd spelperiod och en kollegas sjukdom ledde till ett inhopp som Zurga. - Klart man vill vara hemma! Jag är osunt kär i Stockholm, och Folkoperan är ju så nära. Min första roll där var Förste filistén i Simson och Delila 1991. Den bästa skola man kan få! Zurga är en fantastisk roll där man behöver allt från "baryton-Martin" i akt 1 till dramatisk baryton i akt 3. Det är den roll i pjäsen som utvecklas. Men det är en konstig opera - jag saknar att inte Nadir och Zurga har någon konfrontation mot slutet. Citatet visar flera drag hos Fredrik. För det första, medvetenheten om tradition. "Baryton-Martin" är beteckningen på en hög, lyrisk baryton, uppkallad efter en fransk 1800-tals-sångare. Hos Fredrik ligger cd-skivorna i travar, lika ofta privata kopior från utländska operahus som kommersiella utgåvor av historiska kolleger. - Jag har ett genuint och kanske inte helt nyttigt intresse för bel canto. Man måste intressera sig för traditioner. När jag gick Operahögskolan sjöng vi igenom massor av äldre repertoar på vår lediga tid - gör de så idag? För det andra, intresset för det dramatiska innehållet, även om han anger proportionerna musik-teater för sin egen del som 51% kontra 49%. - Regissören är viktig för mig. När man gör sin sjunde Marcel i Bohème kräver jag mer än att kunna säga "så här brukar jag göra". Elisabeth Linton och Tobias Theorell hör till dem jag jobbat med nyligen och som jag gillar. Framför allt ska en operaregissör vara musikalisk. Teaterregissörer är ibland rädda för stillhet. Stewart Laings Faust i Malmö minns jag särskilt. Och nog börjar det bli dags för Wozzeck.
Det är viktigt att prova allt, och Fredrik gillar att repetera - "mer än halva nöjet". Bland annat därför uppskattar han de skandinaviska operahusens långa repetitionstider, i regel sex veckor mot de tre han fick i Chicago. - Alla inser inte hur hög standarden är i Skandinavien - den bidrar också till att jag inte känner att jag behöver ge mig ut i världen. Att bygga en röst är det svåraste som finns, tycker Fredrik, som sedan 17 - 18 år har Birgit Stenberg (nu 93 år) som lärare. Hans förebild är Ingvar Wixell, som han ringer och ber om råd. Till exempel när Karlstad erbjöd honom att sjunga Don Pizarro i Fidelio. - En av de få roller jag ångrat. Wixell varnade för den, men den såg inte så farlig ut. När vi repeterat insåg jag hur jobbig den är. Men man ska inte gå för varligt fram. Vad som går och inte går beror förstås på den teater det gäller. Även i Malmöoperans "vedervärdiga" akustik går det att "sjunga in sig". Då var det svårare med fjolårets Tosca-projekt i Uppsala, med olika spelplatser för de tre akterna. Fredrik sjöng Scarpia.
- Att byta akustik är inte lätt. Uppsala Domkyrka har nog Sveriges sämsta akustik. I juni blir det fem föreställningar av Otello i Uppsala, men då håller man sig till Universitetets aula. I den produktionen sjunger Fredrik Jago med Emma Vetter och Michael Weinius i de andra huvudrollerna. - Det blir första gången jag upprepar en roll med samma regissör, Wilhelm Carlsson. Vår förra var i Malmö. Men Jago är en av dessa underbara roller som man kan diskutera hur länge som helst, liksom Germont i La Traviata.
Till hösten kommer en annan upprepning: Posa i Don Carlos, nu i Göteborg med Staffan Valdemar Holm som regissör. Fredrik gjorde Posa redan som ung på Folkoperan och senare på konsert. Nya stora roller är däremot Wotan i Rhenguldet och Vandraren i Siegfried, som Fredrik ska göra när hela Ringen spelas i Karlstad april - juli 2011. - Vi ska repetera av och till under sex månader. Men först har jag satt av tid i början av 2010 för att lära mig rollerna. Wilhelm Carlsson regisserar och Henrik Schaefer dirigerar, liksom när vi gjorde Parsifal i Karlstad. Då sjöng Fredrik Amfortas, och på hans utförliga hemsida http://zetterstrom.dinstudio.se räknar vi till ett femtiotal roller under snart tjugo år. Men inte många konserter: - Jag är ingen jättestor fan av det, men jag sjunger Kung Eriks visor och Förklädd gud. Och Kullervo i Umeå - jag har aldrig varit så tagen under en föreställning som när jag satt kvar och bara lyssnade på sista satsen! Så vad ska stipendiet användas till? Det vet inte Fredrik än, men han har funderingar. Kanske ta sig tid att åka och studera in något. Han nämner Mario Zanasi, en hos oss rätt okänd baryton över de 80, vars karriär kom i skuggan av några mer berömda, men som Fredrik förstås har inspelningar av. Och Dame Gwyneth Jones, som sjöng Herodias i Salome när han gjorde Jochanaan i Malmö för snart två år sedan.
- Otroligt vänlig och normal. Hon var tidigt en av mina stora favoriter, vilket hon fick veta. På ett ställe har hon ett högt B, som hon sjöng vid kanten av Jochanaans brunn. Höjdtonerna satt fortfarande bra, och varje kväll när hon tagit tonen blinkade hon åt mig!När Kungliga Operan hastigt fick skapa en ny säsong under hösten i stället för att ha stängt förhörde operachefen sig med Fredrik om Gérard i Andrea Chénier, men han var redan upptagen av Posa. Säkert blir det något annat framöver. Vi ser fram mot det och att få prata mer om barytontraditioner. Kanske en framtida medlemskväll?
Ur OV-Revyn (2010) - Operavännerna vid Kungliga Operan © Artikelförfattarna Nils-Göran Olve, Leif Nilsson och OperaVännerna vid Kungliga OperanMer information om Fredrik Zetterström
Under 2009 erhöll Fredrik Zetterström ett nyinrättat stipendium, Richard Brodins, genom Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm.
I juni 2010 gjorde han en kritikerrosad Iago ur Verdi´s Otello på Uppsala Universitets aula.
Fredrik Zetterström sjunger kung Carlo Gustavo i Jacopo Foroni´s "Cristina Regina di Svezia" som finns utgiven på Sterlingcd och den kan beställas här
Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision
Adress:http://www.mogensoperasidor.se/zetterstromfredrik.htm